Alla barn i Sverige är skyddade av föräldrabalken och Barnkonventionen, som bland annat garanterar barns trygghet och integritet, rätt till god fostran och skydd mot fysiskt och psykiskt våld. Som förälder är man med andra ord inte bara skyldig att ge sitt barn mat och kläder, utan även låta barnet få uttrycka sig fritt och att ha egna åsikter.
Ju äldre ett barn blir desto fler rättigheter till ett privatliv har det och för många familjer är detta inte helt fritt från problematik. Har man rätt att snoka i en tonårings telefon eller rum? Får en förälder påtvinga en viss religiös eller politisk åskådning till sina barn? Är det okej att förbjuda en tonåring att umgås med vissa skolkamrater?
Lyssna på barnen
Barn utvecklar mycket tidigt egna preferenser när det gäller mångt och mycket och flerbarnsföräldrar konstaterar ofta att till och med bebisar föredrar olika leksaker, sånger och filtar framför andra. Vissa små barn är glada och utåtriktade och andra är tystlåtna och blyga, och det är inte ovanligt att barnens personligheter är extremt olika sinsemellan. Det här märks inte minst när man skall handla kläder till knoddarna och det är därför som det kan bli en mycket positiv upplevelse att sätta sig ner tillsammans och handla online på peak performance, där det finns massor av snygga kläder för både killar och tjejer. När barnen får vara med och bestämma får de uppmuntran till att ha egna åsikter, vilket är mycket viktigt för deras självförtroende.
Misstankar och oro
Många föräldrar är mycket oroliga för sina barn när de inte har dem i blickfånget, och det finns idag särskilda GPS armband som man kan sätta på dem och sedan följa dem på mobilen. Det har dock väckts
debatt om rätten att spionera på sitt barn eftersom det trots allt är en kränkning av deras privatliv. När barnen är riktigt små är problematiken kanske inte så enorm, men när de kommer upp i tonåren har de faktiskt rätt till ett privatliv.
Enligt Barnkonventionen så har föräldern till en sextonåring inte rätt att snoka i deras rum eller på dator men i praktiken är det lättare sagt än gjort. Fram tills 18 års ålder så räknas man som ett barn och det är förälderns fulla ansvar att beskydda och försörja barnet, men samtidigt så får man alltså inte lägga näsan i blöt? Vad gör man om man är orolig att tonåringen hamnat i dåligt sällskap eller sysslar med något olagligt?
Sanningen är att varje fall är individuellt och att man som förälder alltid bör försöka hålla en så öppen kommunikation med barnen som möjligt. Genom att mycket tidigt låta barnen ha egna åsikter, inklusive tankar som man kanske inte håller med om, kan barnet känna sig tryggt nog att tala om sådant som är svårt eller pinsamt.