glömt användarnamn/lösenord?
Att leva i styvfamilj

Styrelsen

Det är vi som är Styvmorsviolens styrelse!

 

Tina Katajainen, ordförande

Jag heter Tina Katajainen och är styrelseledamot i föreningen sen ett par år tillbaka. Jag är ensamstående och har två egna barn födda -99 och -05 som bor växelvis hos mig. Är skild från barnens pappa sedan -07 och våran relation funkar bättre nu än som gifta. Jag har erfarenheter av styvfamiljslivet med allt vad det innebär med egna barn, bonusbarn, vardag som helg, olika varianter av ex, med- och motgångar.

Styvmorsviolen var inget för mig längre, tänkte jag, när jag separerade och samtidigt blev sjuk. Allt efter som tiden gick och jag tillfrisknade ville jag bli kvar i Styvmorsviolen som den föreningsaktiva person jag är.

Mycket som Styvmorsviolen står för, dess syfte, mål och vision är värderingar jag själv har. Jag tycker det är bra att föreningen finns som stöd för medlemmar och styvfamiljer. Själv fick jag fin feedback och hjälp från forumet för några år sedan när jag var vilsen och inte visste vart jag skulle vända mig. Min förhoppning är att fler hittar till Styvmorsviolen och att vi tillsammans kan bidra till att jämna ut alla familjekonstellationers lika värde.

 

Ingrid

Ingrid Nygaard, vice ordförande

Jag heter Ingrid Nygaard och är styrelseledamot i Styvmorsviolen för tredje gång. Jag är den som tog initiativet till Styvmorsviolen 1999. Jag är född 1959, norska och har bott i Sverige sedan 1988. I 1996 träffade jag en man som hade utflugna barn precis som jag, och som hade två små döttrar på 3 och 5 med en annan kvinna. Han och jag flyttade ihop och fick en son 1998 som band familjerna samman. Efter flera problemfyllda år tog relationen tyvärr slut.

Idag är jag lycklig singel och bor med vår tonårsson, som träffar sin pappa och mig ungefär lika mycket. Vi föräldrar har god kontakt och samarbetar bra. Jag har också kontakt med styvdöttrarna, som precis har blivit mammor själva. Jag har utbildat mig inom socialt arbete och precis tagit mastergraden och har jobbat några år med vuxna missbrukare och inom barnavården. Numera arbetar jag med familjerätt. Målet är att bli legitimerad psykoterapeut.

Jag vill arbeta för de alternativa familjernas situation i samhället. Kärnfamiljen är samhällets norm, och många familjer far illa av det. Men jag utgår inte från att obalansen finns på grund av illvilja utan för att den är satt i system – och för att det inte finns tillräcklig med fokus på eller kunskaper om vad det medför. Det vill jag vara med på att ändra! Jag tror att många konflikter kan lösas, även om någon ibland behöver en del hjälp. Jag vill undvika strid och vill att barnens hem skall samarbeta, till bästa för alla barn – eftersom barndomen inte går i repris.

 

Anette

Anette Bagger, sekreterare

Jag heter Anette Bagger och kallar mig hellre en flerbarnsmamma, än extra/styv/bonusmamma. Några av mina barn är biologiska, några har jag vunnit på livets lotteri. Vilken etikett vi sätter på vår relation är en sak mellan två individer som fått och valt varandra som familjemedlemmar.

Jag vill lyfta nyfamiljernas situation i samhället och familjemedlemmarnas. Så mycket i samhället utgår från en heterogen kärnfamiljsnorm att stjärn- och styvfamiljens medlemmar och familjeform diskrimineras. Ibland av okunskap och ibland av fördomar. Min grundinställning är att alla gör så gott de kan och att familjelivet handlar om relationer mellan individer som påverkas på olika sätt av omgivningen. Dessa relationer behöver skötas och respekteras av de som har relationen. Det innebär ansvar och skyldigheter som både föräldrar och barn har och behöver leva upp till. Det är såtillvida ingen störra skillnad mellan en Stjärn- eller Kärn -familj.

Jag har erfarenhet av att arbeta med familjer och komplicerade lärarsituationer som specialpedagog och synpedagog. För tillfället är jag forskarstuderande i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet. Barns rättigheter och lika värde är intresseområden som driver mig framåt både privat och i jobbet. Men i min vardag är jag bara EN mamma, men med många relationer att ta hand om och delta i. Då särskilt min livskamrat, även om barnen är framtiden. För utan oss, finns inte familjen.

 

Charlotta Nöteberg, kassör

Hej! Lotten kallas jag och jag är djurvårdare och jurist. Under fem år levde jag med min f.d. man som har en dotter (-96) från tidigare förhållande. Det visade sig bli mycket mer komplicerat än vi någonsin kunnat tro. Dotterns mamma vägrade acceptera mig som en del i hennes dotters liv och förbjöd dottern kontakt med sin pappa om jag var närvarande. Dottern ville till slut inte ha något med sin pappa att göra och det tog många år för dem att reparera kontakten.

Jag och f.d. mannen fick 2008 en underbar son. Vi är skilda idag och sonen bor varannan vecka hos mig. Sonens pappa lever i ett nytt förhållande och trots att kontakten mellan mig och honom och hans fru inte är friktionsfri så fungerar det okej. Även jag lever i nytt samboförhållande.

Jag har lärt mig mycket från att tidigare varit i den omvända situationen. Jag är så tacksam att sonens bonusmamman är så engagerad och underbar med honom och att han älskar henne så mycket. Det är en stor trygghet för mig att veta att min son har det bra även när han inte är hos mig och att han är så älskad av oss alla.

En hjärtefråga för mig är en jämställd syn på föräldrar, att pappor ska vara lika mycket värda som mammor, även i samhällets ögon.

 

Andrea

Andrea Bonde, ledamot

Jag heter Andrea Bonde är 27 år gammal bor i Kållered och just nu så pluggar jag. Jag har bott med min familj i tre år. Jag har ej några egna barn men vi har väl pratat om att skaffa egna. Jag tycker det är viktigt att ha barnens bästa i fokus. Styvfamiljen måste därför också ha samma rätt att bli respekterad för den familj man är. Jag skulle aldrig någonsin byta det liv jag har nu. Även dom dagar som känns hemska å allt är i botten, så är det detta liv jag vill leva. Vem har sagt att det ska vara enkelt?

Jag vill bidra till att många fler får möjlighet att förena sig i Styvmorsviolen. Vi behöver varandra.

 

Klara

Klara Möller Norén, suppleant

Jag hittade till Styvmorsviolen genom forumet, där många kloka mammor hjälpt mig i den roll jag fick när jag 2007 blev kär i en man med två små barn. Idag har mina två bonusdöttrar hunnit bli ganska stora och jag har förutom bonusmamma även blivit biomamma till en liten son.

Vi fem är numera en oftast harmonisk familj. För mig har det blivit dags att betala tillbaka lite till Styvmorsviolen genom att engagera mig i styrelsen. Att möta och prata med andra i samma situation är en stor lättnad och hjälp som jag hoppas vi som förening kan erbjuda fler och fler.

Jag har också börjat intressera mig mer och mer för hur stjärnfamiljer bemöts av skola och andra samhällsinstitutioner. Jag hoppas att som del av föreningen kunna vara inte bara styvmammornas röst i debatten, utan en kraft för alla familjers lika värde och rättigheter – hur dessa familjer än ser ut.