glömt användarnamn/lösenord?
Att leva i styvfamilj

Intervju med Jenny Klefbom om barn, föräldraskap och livet i en stjärnfamilj

Jenny Klefbom2Namn: Jenny Klefbom
Yrke: Psykolog
Bor: Stockholm

Vilka fördelar finns det med att leva i bonusfamilj? Det beror kanske på ur vems perspektiv man ser det. För barn kan det vara en stor fördel att ha tillgång till många vuxna i sitt liv. Inte minst ger det vidgade perspektiv eftersom man kommer i kontakt med olika vanor och levnadsmönster. Man lär sig att relatera i nära relationer till flera olika människor. Det är också för de allra flesta roligt att få nya/fler syskon. För de vuxna kan fördelen vara att man kan ägna sig mer åt barnen då man har dem hos sig, om man samtidigt har andra dagar eller veckor då man kan grotta ner sig i jobb, kompisar eller intressen. Det kan bli ett liv med större variation helt enkelt.

Vilka är utmaningarna? Det i mina ögon värsta problemet är om man inte har gjort upp med sin gamla relation innan man går in i en ny. Har man en oavslutad, kanske fullt pågående, konflikt så bäddar man för så mycket problem, eftersom barnen suger åt sig och ofta lever ut konflikten på olika vis. Det de vuxna ser är barn som är arga, ledsna eller utagerande. Barn som tar parti, bråkar med sina nya syskon eller visar upp svårigheter med att skiljas åt. Eller barn som börjar prata illa om den andra föräldern. Detta tolkar man till sin egen fördel, när det i de allra flesta fall handlar om att barnen bara mår dåligt av själva konflikten. Och så är snurren igång. Men så här blir det ju som tur är inte alls i så många familjer. Andra, mer vardagliga, utmaningar kan vara att bara få ihop pusslet så att det passar alla inblandade.

Har du stött på fördomar om bonus- eller stjärnfamiljer? Jag måste nog säga att det är ganska länge sedan som jag hörde någon yttra fördomsfulla kommentarer om olika familjebildningar. Kanske ett tecken på att utvecklingen har gått framåt!

Har du några råd till föräldrar som skiljer sig? Ja massor! För att bara nämna några få: Var tydliga med skilsmässan redan från början. Benämn den, och benämn att det är den som gör att ni har det jobbigt just nu – för det betyder ju samtidigt att det jobbiga kommer att gå över. Håll en viss distans till ditt ex inledningsvis för att undvika att väcka, särskilt de små, barnens hopp och förväntningar. Sen tycker jag att man ska vara öppen för att barn reagerar på olika sätt, och ta emot deras tankar och känslor hur de än ser ut. Det kan också vara på sin plats att säga till barnen att det är föräldrarna som skiljer sig från varandra, och att ingen skiljer sig ifrån barnen. Och så det viktigaste av allt: Glöm aldrig att barn behöver och har rätt till båda, eller kanske alla, sina föräldrar, hur ansvarslös, knäpp eller svekfull den andra än har varit mot dig. Sätt aldrig barnet i en situation där det tvingas välja, och gör allt för att umgänget ska fungera, även om det kostar på. Slutligen: Se till att skaffa hjälp själv om du mår dåligt. Den största tjänst du kan göra ditt barn är att själv ta ansvar för att du mår bra.

Hur definierar du ”förälder”? Jag tycker att förälder är något man aspirerar på att vara. Det handlar ju i grund och botten inte om så mycket annat än att erbjuda av sin tid och vara tillgänglig och pålitlig. Är man det så brukar något barn förr eller senare komma till en – på det ena eller andra sättet. Det är klart att man har ett försprång om man är med från början i ett barns liv, då har ju inte barnet så mycket valmöjlighet. Men många bonusföräldrar har, genom just att finnas där fysiskt och känslomässigt, blivit lika viktiga som biologiska föräldrar. Det är ett val man gör som vuxen. Men det är inte bara barnen som ska släppa in en, den biologiska föräldern har också ett ansvar för hur bonusförälderns tillvaro och roll kommer att se ut.

Vad är goda förutsättningar för relationsskapande, när man lär känna ett nytt barn? Jag återkommer till det här med konfliktfrihet. Och då tänker jag i första hand på konflikter mellan biologiska föräldrar, men även sådant som misstänksamma svär-, far- och morföräldrar kan skapa hinder. Sen är det också bra om man skalar av olika påfrestningar. Det är t ex jobbigt för ett barn att både flytta till ett nytt och annorlunda boende, börja i ny skola, tvingas skaffa nya kompisar och samtidigt utveckla positiva relationer till en ny vuxen i familjen.

Det är vanligt att bonusföräldern inte vet hur mycket den ”får” uppfostra, hur tänker du om det? Dels är det något man måste kliva in och bara göra – man måste ha lite pondus i sig själv. Jag är av den uppfattningen att det är bra om man säger till främmande barn på gatan om de gör något farligt eller elakt. Ska man bo tillsammans så har man en självklar rätt att bestämma hur man vill ha det hemma. Men samtidigt är det förstås viktigt att vara lyhörd och inte bara klampa på och köra över. Det borde vara självklart att prata igenom sådana här saker innan man flyttar ihop. Och det borde vara självklart att det inte slutar där, utan att man har en ständigt pågående dialog där hemma om de här sakerna. Och det borde också vara självklart att den biologiska föräldern tar det största ansvaret för att lösa eventuella konflikter.

Om barnet inte vill ha en relation till den vuxne då? Barn som mår bra vill ha relationer till vuxna. Blir det såhär så behöver man fundera över vad det är som inte står rätt till. En trolig hypotes, utifrån mina resonemang, är att det finns olösta vuxenkonflikter bakom barns vägran att ha relationer. Fokusera alltså mer på att lösa de vuxnas eventuella problem än på barnet. Ibland kan det vara så enkelt som att man har gått lite väl fort fram. Man måste tänka på att barnen ofta ”ligger efter” i separationssammanhang. Medan de vuxna vet att deras relation har varit knackig länge, kan skilsmässan upplevas som helt oväntad och chockartad för barnen. Då blir det inte lättare om det dyker upp en ny ”förälder” efter några veckor eller månader. Tänk också efter före: En vanlig orsak bakom att barnet tar avstånd är om en skilsmässa har föregåtts av otrohet. Och jo, det känner barnet ofta på sig hur mycket man än försöker mörka det.

Hur påverkar en ”dålig” skilsmässa barnets relation till sina föräldrar? Som det nog har framgått av mina resonemang ovan: Det är katastrofalt för barn när föräldrar bråkar. Och allra värst är det förstås när barnen blir slagträn i konflikten. Ingen förälder skulle erkänna att de använder sina barn till detta, men en del gör det trots allt.

Hur ska man prata med varandra om barnen när man har en konflikt mellan sig? På vilket sätt som helst som inte leder till ökade konflikter. Är det sms som gäller så får det vara så under en period. Man måste också hela tiden aktivt tänka på vad som är bäst för barnen. Stridande människor har väldigt svårt att se klart. Och de tenderar att dra in hela omvärlden i sina strider. Det krävs hård självdisciplin och ett tydligt och genomtänkt förhållningssätt för att undvika detta. Men det går – för jag har sett föräldrar klara av det.

Hur tänker du att föräldrarna kan få ett så gott samarbete som möjligt med varandra mellan hemmen och inom hemmet?  Det tror jag är väldigt olika från familj till familj. Men någon slags grundregel är att allas behov måste få finnas med när man gör upp rutiner och regler. Det handlar ganska mycket om att acceptera och respektera varandras olikheter i stället för att reta sig på eller ondgöra sig över dem. Ett knep kan vara att göra övningar där man försöker leva sig in i hur de andra har det; hur skulle jag själv känna mig om jag hade mycket mindre pengar, var deprimerad, hade svårt med organisationsförmågan, hade haft en så jobbig egen barndom? Och hur kan de tänkas uppfatta och drabbas av min härliga spontanitet, krav på pedantisk ordning, bristande språkkunskaper, lilla bostad eller vad det nu kan vara som upprör motparten. Det vanliga är ju faktiskt att alla har både goda och mindre goda sidor – fast de är olika.

Spelar det någon roll om man har barn eller inte har barn med sig in i den nya familjen? Alla konstellationer erbjuder sina förutsättningar. Det är klart att en helt ”ledig” vuxen har mycket att erbjuda ”befintliga” barn. Fast det kan lika gärna vara ett problem att man är van vid lugn och ro och att alltid ha ett välstädat hem. Det beror nog främst på inställning och personlighetsdrag.

Hur blir det för barn i samma familj, som har olika ursprung om de har olika regler? Hur kan man tänka kring sådant? Ja där gäller det att jämka ihop sig. Det är ju inte okej att ha två helt olika, och orättvisa, uppsättningar regler för olika barn inom en familj. Min erfarenhet säger att det som ofta upplevs som svårast är när det kommer ett nytt gemensamt barn i en familj där det tidigare bara funnits bonusbarn på den ena sidan. Att någon ”äger” båda de vuxna och att man dessutom tvingas resa mellan föräldrar när någon annan får stanna kvar hela tiden är något barn kan uppleva som svårsmält.

Finns det något som är särskilt för barn som bor på två adresser? Att ha dubbelt boende är jobbigt för barn, det ska man inte sticka under stol med. Men det är ändå milsvitt mycket bättre än att inte ha god kontakt med båda sina föräldrar. Som vuxen bör man dock tänka över vad som kan bli svårt, och vara öppen för hur man kan underlätta genom praktiska lösningar eller flexibilitet.

Vad behöver skola och omsorg tänka på när barn bor på två adresser? Det viktigaste är kanske att skola och förskola har helt klart för sig att de alltid måste kontakta båda vårdnadshavarna. Det glöms ofta bort, och är verkligen inte bra. I synnerhet som det är lätt att räkna ut vilken förälder det oftast är som glöms. Att skicka ut mejl blir därför ett säkrare sätt att kommunicera än att skicka med lappar. Det är också en trygghet för barnet om pedagogerna har barnets boendeschema, så att de kan ringa till rätt förälder och så att barnet slipper redogöra för och hålla ordning på sådant som de vuxna bör göra.

Du har ju träffat många barn i olika situationer. Hur tycker du att barn med två boenden eller som lever i stjärnfamilj har det, generellt? Nu jobbar jag ju som psykolog, och därför träffar jag tyvärr ofta barn som har problem, även på det här planet. Men generellt ser jag inte att det här skulle vara något problem för barn i allmänhet. I synnerhet när skilsmässor har skett tidigt, eller man har haft en förälder från början, så har ju inte barnet erfarenhet av något annat. Ibland kan det bli konfliktfyllt med växelvis boende för lite äldre barn. Om någon förälder bor långt ifrån skola och kompisar, så kan barnet lätt hamna i en lojalitetskonflikt som egentligen inte handlar om vilken förälder man ”väljer” utan om allt som finns runt omkring.

Det kan vara svårt att älska, barnen kan vara rädda att deras biologiska förälder inte tycker om att de tycker om den nya. En styvförälder riskerar också att mista sina älskade styvbarn om relationen till vårdnadshavaren inte håller. Hur ska man själv våga älska och hjälpa barnet att våga? Just det där att styvföräldrar/styvbarn inte har några lagstadgade rättigheter vid en eventuell skilsmässa tycker jag är ett problem (även om jag förstår att en sådan rätt också skulle leda till fler konflikter). Det är lite jämförbart med när barn berövas kontakten med en älskad mor- eller farförälder som man stått nära. I väntan på komplicerade och intrikata lagar kan jag inte ge något annat råd än det som gäller i all kärlek. Den innebär risker, men det är också en del av tjusningen med kärlek.

Rekommenderade böcker av Jenny Klefbom om barn och uppfostran: Gråberg & Klefbom, Tonåringar: om livet med nästan vuxna barn. 

Hemsidor: www.psykologiguiden.se

När Styvföräldrarnas kärlek får rum

 

Jan Forsberg, Leg psykoterapeut och familjeterapeut har skrivit om forskning kring styvfamiljer och sina erfarenheter av fungerande styvfamiljer på Familjeterapeuterna Korsvägens hemsida:

I den välfungerande styvfamiljen ger man utrymme för individuella behov samt ger respekt och förståelse för hur dessa uttrycks. Man skapar utrymme och tid för paret. Man stöttar varandra i konflikter med barnens andra föräldrar. Man bejakar kvinnans behov av att förstå och ta kontakt med sin partners barns mor. Man bildar nytt gemensamt hem för sin styvfamilj. Barnen verkar ge näring åt kärleken.

Läs hela inlägget här
topp2

Psykologiguiden

Jag hittade en sida där man kanske kan hitta svar på frågor man haft gällande styvfamiljen. Ta gärna en kik;

http://www.psykologiguiden.se/…..yvfamiljen

Länken ligger även i forumet under ”Tips & Länkar”.

”Man måste inte älska varann i en bonusfamilj”

Den danske familjegurun Jesper Juul tipsar om vägen till balans i den nya familjebildningen.

Läs mer HÄR-

Vänta barn i styvfamilj

Källa: viföraldrar.se
Skribent: Theresia Köhlin

Mamma, styvmamma – och gravid.

Att leva i styvfamilj kräver tålamod och förståelse från alla inblandade. Frida var själv styvmamma i många år, men tyckte att rollen var svår. Nu väntar hon barn med en ny man, som i sin tur är styvpappa till hennes 10-åriga son.

Hjälp, mitt ex har PAS!

”Det var en mardröm att inte få träffa min som och inte veta var han var”

Foto: OBS! BILDEN ÄR ETT MONTAGE.

Patrik och hans ex har varit separerade i drygt fem år. Gång på gång undanhålls Patrik från information och viktiga beslut som rör sonen.

– Jag känner mig så frustrerad och maktlös, säger han.

Källa: Aftonbladet
Läs hela artikeln

Klart vi vill flytta ihop – men inte än

36-åriga Felicia Kreuger har fyra barn och hennes särbo har fyra

VAN VID STORFAMILJEN.
Felicia Kreuger har livslång erfarenhet av storfamiljer. Hon har själv fyra barn, och växte upp med sju syskon. Här med dottern Alice. Foto: SARA RINGSTRÖM

Det började med att Felicia Kreuger läste en artikel om skådespelaren Pontus Gustavsson (Björne i barnprogrammet Björnes magasin).

Hon tog kontakt, de blev kära och nu, två och ett halvt år senare, är de fortfarande ett par – men för barnens skull flyttar de inte ihop.

Källa: Aftonbladet
Läs hela artikeln

Felicias bästa tips till storfamiljen

Barnen

1. Ha dubbla uppsättningar av barnens kläder och leksaker. Annars glömmer man lätt att ta med sig eller lämna tillbaka dem. Det blir lite dyrare att göra på det här viset, men underlättar rejält.

2. ”Jag vill hem till pappa/mamma” är en vanlig kommentar i storfamiljen vid konflikter. Var noga med att avsluta konflikten med dina barn innan de åker hem till den andre föräldern – annars lever den lätt kvar.

3. Var tydlig och konsekvent med vilka regler som gäller när barnen är hos dig och gör klart att föräldrar tycker olika.

4. Uppmuntra barnen (styv- och biologiska) tidigt att vara glada för varandras skull i situationer som av barnen uppfattas som orättvisa. ”En annan gång är det er tur”, kan man påminna om.

Källa: Aftonbladet
Läs hela artikeln

Så fixar Sofia att ha tre barn

– Det tär på en 38-åring att aldrig få en hel natts sömn. Men de där små söta ögonen som tittar på en mitt i natten… det är den stora kärleken, säger Sofia Wistam om sitt tredje barn — sju veckor gamla Texas.

Lille Texas sover tryggt i sin limegröna vagn medan mamma görs i ordning inför fotograferingen. Sofia är lite trött men på glatt humör.

Källa: Aftonbladet
Läs hela artikeln

Barn kan fås att hata sin pappa

Bittra konflikter mellan föräldrarna – det är huvudorsaken till att barn förlorar sina fäder, enligt familjeterapeuterna Agnetha Svensson och Gösta Emtestam. ”Vi träffar barn som utsätts för psykisk misshandel och riskerar skador för livet”, säger de.

Agnetha Svensson och Gösta Emtestam är frilansande experter på vårdnadsutredningar och erfarna familjeterapeuter. De arbetar tillsammans och tar sig ofta an spruckna familjer där det elaka spelet mellan de forna älskande är så grymt att barnen tar allvarlig skada.

Just nu tänker de särskilt på två pojkar och en flicka i skolåldern som bor i norra Sverige. De är på väg att bli av med sin pappa som de i grunden älskar och som tills för ett par år sedan var mycket närvarande i deras liv.

Källa: DN

5 FRÅGOR TILL..

Namn: Anders Ålder: 52 Bor: villa i Ljungby Familj: Sambo, dotter 27, son 24, son 16 och 2 bonusdöttrar 25 och 20 samt 1 barnbarn Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Barn som växer upp i en familj där man inte har något annat gemensamt än saker man kan ta på har det ju inte […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Freja Levin Ålder: 24 Bor: lägenhet på södermalm Familj: Sambo, Dotter på 2,5 år, Son på 4 mån och Bonusdotter på 5,5 år. Blogg: stocktownstories.blogg.se Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag hoppas att min bonusdotter ser det som att hon får ”the best of two worlds”. Att det är på ett sätt hemma hos […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Sanna Hagman Ålder: 40 år Yrke: Informatör/kommunikatör, en av författarna till Familjen Hoppsan – tips och råd till styvfamiljen Bor: Stockholm Familj: Man, en dotter som är 3 år, en son som är 1 år och två bonusbarn på 12 och 14 år Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag tror att vi som lever […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Johan Wahlström Ålder: I sin bästa ålder Yrke: Egenföretagare i brandsäkerhetsbranschen Familj: Sambo, tre egna killar samt tre styvsöner. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag och Victoria har 3 pojkar var. Pojkarna har blivit som bröder och de umgås med varandra. Det blir mycket liv i huset ena veckan medan vi kan umgås bara […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Kristina Halling Ålder: 44 Yrke: Projektledare Bor: Bromma Familj: Sambo som har två söner, 15 samt 17 år gamla. Två egna söner 12 och 15 år gamla. Alla fyra killarna bor hemma på heltid. Har också en utflyttad dotter på 21 år. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Det är roligt att vara en stor […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

ARKIV (gamla sidan)