glömt användarnamn/lösenord?
Att leva i styvfamilj

Bonus, moms, styv- vad kallar vi oss?

Styvfamiljspodden denna vecka handlar om vad vi kallar oss. Lyssna gärna och diskutera under detta inlägg eller i Styvmorsviolens forum

Podd om styv och stjärnfamiljslevandet

Nu finns det en ny podd som handlar om styvfamiljsliv. Styvfamiljspodden.Bakom podden står Annica Andrén som var föreningens förra ordförande. Dit kommer hon att bjuda in olika gäster att prata kring olika teman som rör stjärnfamiljslevandet. https://soundcloud.com/styvfamiljspodden

Den svåra och tabubelagda frågan – Om jag inte trivs med att vara styvförälder?

I DN finns en fråga som ibland kommer upp på vårt forum och ibland ställs till vår familjeterapeut Ingegerd Gavelin i olika former. Att våga prata om dessa känslor görs allt som oftast för att komma tillrätta med dem, i syfte att bli en bättre partner, förälder och  att få tryggare barn och en familj som har det bra tillsammans. Självklart är det en väldigt känslig fråga, man vill inte såra styvbarn varken egna eller andras. Samtidigt måste man obönhörligen komma tillrätta med dessa känslor, utan att veta hur. Väldigt ofta känner dessa styvföräldrar sig som om de är gäster i sitt hem eller inte har något inflytande över hur familjen lever tillsammans. Kommunikationen med partnern fungarar ibland illa. Men så är det långt ifrån alltid. Den vuxna skäms ofta och får i samtal med vänner eller på familjesajter höra de rationella och logiska argumenten, som man redan bär på själv. Som tystar och skuldbelägger ytterligare och definitivt inte gör att den vuxne kommer tillrätta med dessa svåra och hindrande känslor.

Gå gärna in och diskutera i vårt slutna forum om denna svåra och så viktiga fråga.Frågan denna gång är: Vad ska jag göra för att inte irritera mig på mina styvbarn. Här har psykologen Martin Forster svarat utifrån vad forskning säger om styvfamiljslivet. Denna forskning finns också länkad för den som vill läsa mer.

Några påståenden som kan vara tänkvärda/ nyttiga att diskutera i artikeln

Med andra ord kan styvföräldrar må sämre än andra föräldrar, men behöver inte göra det om samspelet i familjen fungerar.

En återkommande slutsats är att relationen till den andra föräldern i hög grad påverkar hur man som styvförälder kan relatera till barnen.

I en studie såg man också att ett gott stöd från den biologiska föräldern var det som främst minskade risken för att en styvförälder skulle må dåligt i familjen.

Man vet nämligen att styvföräldrar lätt kan hamna i ett mönster av att undvika konflikter om de inte upplever sig ha mandat att begära vissa saker.

De starkaste relationerna mellan styvföräldrar och styvbarn finner man i familjer där båda parter tar plats och anpassar sig efter varandra.

Du undrar också om dina känslor kan vara kulturellt betingade. Jag tror att det kan ligga något i det och att de ord du väljer bottnar i en kulturell föreställning om hur det är att leva som styvförälder. Forskningen jag nämnde tidigare pekar mot att styvföräldrar kan uppleva en konflikt som onödigt stor just på grund av kulturella förväntningar. När samma konflikt uppstår i en kärnfamilj kan man inte skylla på den elaka styvmodern.
Det har också visat sig att styvföräldrar med mer traditionella värderingar om äktenskap och familjeliv mår sämre än andra styvföräldrar.

Intervju med Jenny Klefbom om barn, föräldraskap och livet i en stjärnfamilj

Jenny Klefbom2Namn: Jenny Klefbom
Yrke: Psykolog
Bor: Stockholm

Vilka fördelar finns det med att leva i bonusfamilj? Det beror kanske på ur vems perspektiv man ser det. För barn kan det vara en stor fördel att ha tillgång till många vuxna i sitt liv. Inte minst ger det vidgade perspektiv eftersom man kommer i kontakt med olika vanor och levnadsmönster. Man lär sig att relatera i nära relationer till flera olika människor. Det är också för de allra flesta roligt att få nya/fler syskon. För de vuxna kan fördelen vara att man kan ägna sig mer åt barnen då man har dem hos sig, om man samtidigt har andra dagar eller veckor då man kan grotta ner sig i jobb, kompisar eller intressen. Det kan bli ett liv med större variation helt enkelt.

Vilka är utmaningarna? Det i mina ögon värsta problemet är om man inte har gjort upp med sin gamla relation innan man går in i en ny. Har man en oavslutad, kanske fullt pågående, konflikt så bäddar man för så mycket problem, eftersom barnen suger åt sig och ofta lever ut konflikten på olika vis. Det de vuxna ser är barn som är arga, ledsna eller utagerande. Barn som tar parti, bråkar med sina nya syskon eller visar upp svårigheter med att skiljas åt. Eller barn som börjar prata illa om den andra föräldern. Detta tolkar man till sin egen fördel, när det i de allra flesta fall handlar om att barnen bara mår dåligt av själva konflikten. Och så är snurren igång. Men så här blir det ju som tur är inte alls i så många familjer. Andra, mer vardagliga, utmaningar kan vara att bara få ihop pusslet så att det passar alla inblandade.

Har du stött på fördomar om bonus- eller stjärnfamiljer? Jag måste nog säga att det är ganska länge sedan som jag hörde någon yttra fördomsfulla kommentarer om olika familjebildningar. Kanske ett tecken på att utvecklingen har gått framåt!

Har du några råd till föräldrar som skiljer sig? Ja massor! För att bara nämna några få: Var tydliga med skilsmässan redan från början. Benämn den, och benämn att det är den som gör att ni har det jobbigt just nu – för det betyder ju samtidigt att det jobbiga kommer att gå över. Håll en viss distans till ditt ex inledningsvis för att undvika att väcka, särskilt de små, barnens hopp och förväntningar. Sen tycker jag att man ska vara öppen för att barn reagerar på olika sätt, och ta emot deras tankar och känslor hur de än ser ut. Det kan också vara på sin plats att säga till barnen att det är föräldrarna som skiljer sig från varandra, och att ingen skiljer sig ifrån barnen. Och så det viktigaste av allt: Glöm aldrig att barn behöver och har rätt till båda, eller kanske alla, sina föräldrar, hur ansvarslös, knäpp eller svekfull den andra än har varit mot dig. Sätt aldrig barnet i en situation där det tvingas välja, och gör allt för att umgänget ska fungera, även om det kostar på. Slutligen: Se till att skaffa hjälp själv om du mår dåligt. Den största tjänst du kan göra ditt barn är att själv ta ansvar för att du mår bra.

Hur definierar du ”förälder”? Jag tycker att förälder är något man aspirerar på att vara. Det handlar ju i grund och botten inte om så mycket annat än att erbjuda av sin tid och vara tillgänglig och pålitlig. Är man det så brukar något barn förr eller senare komma till en – på det ena eller andra sättet. Det är klart att man har ett försprång om man är med från början i ett barns liv, då har ju inte barnet så mycket valmöjlighet. Men många bonusföräldrar har, genom just att finnas där fysiskt och känslomässigt, blivit lika viktiga som biologiska föräldrar. Det är ett val man gör som vuxen. Men det är inte bara barnen som ska släppa in en, den biologiska föräldern har också ett ansvar för hur bonusförälderns tillvaro och roll kommer att se ut.

Vad är goda förutsättningar för relationsskapande, när man lär känna ett nytt barn? Jag återkommer till det här med konfliktfrihet. Och då tänker jag i första hand på konflikter mellan biologiska föräldrar, men även sådant som misstänksamma svär-, far- och morföräldrar kan skapa hinder. Sen är det också bra om man skalar av olika påfrestningar. Det är t ex jobbigt för ett barn att både flytta till ett nytt och annorlunda boende, börja i ny skola, tvingas skaffa nya kompisar och samtidigt utveckla positiva relationer till en ny vuxen i familjen.

Det är vanligt att bonusföräldern inte vet hur mycket den ”får” uppfostra, hur tänker du om det? Dels är det något man måste kliva in och bara göra – man måste ha lite pondus i sig själv. Jag är av den uppfattningen att det är bra om man säger till främmande barn på gatan om de gör något farligt eller elakt. Ska man bo tillsammans så har man en självklar rätt att bestämma hur man vill ha det hemma. Men samtidigt är det förstås viktigt att vara lyhörd och inte bara klampa på och köra över. Det borde vara självklart att prata igenom sådana här saker innan man flyttar ihop. Och det borde vara självklart att det inte slutar där, utan att man har en ständigt pågående dialog där hemma om de här sakerna. Och det borde också vara självklart att den biologiska föräldern tar det största ansvaret för att lösa eventuella konflikter.

Om barnet inte vill ha en relation till den vuxne då? Barn som mår bra vill ha relationer till vuxna. Blir det såhär så behöver man fundera över vad det är som inte står rätt till. En trolig hypotes, utifrån mina resonemang, är att det finns olösta vuxenkonflikter bakom barns vägran att ha relationer. Fokusera alltså mer på att lösa de vuxnas eventuella problem än på barnet. Ibland kan det vara så enkelt som att man har gått lite väl fort fram. Man måste tänka på att barnen ofta ”ligger efter” i separationssammanhang. Medan de vuxna vet att deras relation har varit knackig länge, kan skilsmässan upplevas som helt oväntad och chockartad för barnen. Då blir det inte lättare om det dyker upp en ny ”förälder” efter några veckor eller månader. Tänk också efter före: En vanlig orsak bakom att barnet tar avstånd är om en skilsmässa har föregåtts av otrohet. Och jo, det känner barnet ofta på sig hur mycket man än försöker mörka det.

Hur påverkar en ”dålig” skilsmässa barnets relation till sina föräldrar? Som det nog har framgått av mina resonemang ovan: Det är katastrofalt för barn när föräldrar bråkar. Och allra värst är det förstås när barnen blir slagträn i konflikten. Ingen förälder skulle erkänna att de använder sina barn till detta, men en del gör det trots allt.

Hur ska man prata med varandra om barnen när man har en konflikt mellan sig? På vilket sätt som helst som inte leder till ökade konflikter. Är det sms som gäller så får det vara så under en period. Man måste också hela tiden aktivt tänka på vad som är bäst för barnen. Stridande människor har väldigt svårt att se klart. Och de tenderar att dra in hela omvärlden i sina strider. Det krävs hård självdisciplin och ett tydligt och genomtänkt förhållningssätt för att undvika detta. Men det går – för jag har sett föräldrar klara av det.

Hur tänker du att föräldrarna kan få ett så gott samarbete som möjligt med varandra mellan hemmen och inom hemmet?  Det tror jag är väldigt olika från familj till familj. Men någon slags grundregel är att allas behov måste få finnas med när man gör upp rutiner och regler. Det handlar ganska mycket om att acceptera och respektera varandras olikheter i stället för att reta sig på eller ondgöra sig över dem. Ett knep kan vara att göra övningar där man försöker leva sig in i hur de andra har det; hur skulle jag själv känna mig om jag hade mycket mindre pengar, var deprimerad, hade svårt med organisationsförmågan, hade haft en så jobbig egen barndom? Och hur kan de tänkas uppfatta och drabbas av min härliga spontanitet, krav på pedantisk ordning, bristande språkkunskaper, lilla bostad eller vad det nu kan vara som upprör motparten. Det vanliga är ju faktiskt att alla har både goda och mindre goda sidor – fast de är olika.

Spelar det någon roll om man har barn eller inte har barn med sig in i den nya familjen? Alla konstellationer erbjuder sina förutsättningar. Det är klart att en helt ”ledig” vuxen har mycket att erbjuda ”befintliga” barn. Fast det kan lika gärna vara ett problem att man är van vid lugn och ro och att alltid ha ett välstädat hem. Det beror nog främst på inställning och personlighetsdrag.

Hur blir det för barn i samma familj, som har olika ursprung om de har olika regler? Hur kan man tänka kring sådant? Ja där gäller det att jämka ihop sig. Det är ju inte okej att ha två helt olika, och orättvisa, uppsättningar regler för olika barn inom en familj. Min erfarenhet säger att det som ofta upplevs som svårast är när det kommer ett nytt gemensamt barn i en familj där det tidigare bara funnits bonusbarn på den ena sidan. Att någon ”äger” båda de vuxna och att man dessutom tvingas resa mellan föräldrar när någon annan får stanna kvar hela tiden är något barn kan uppleva som svårsmält.

Finns det något som är särskilt för barn som bor på två adresser? Att ha dubbelt boende är jobbigt för barn, det ska man inte sticka under stol med. Men det är ändå milsvitt mycket bättre än att inte ha god kontakt med båda sina föräldrar. Som vuxen bör man dock tänka över vad som kan bli svårt, och vara öppen för hur man kan underlätta genom praktiska lösningar eller flexibilitet.

Vad behöver skola och omsorg tänka på när barn bor på två adresser? Det viktigaste är kanske att skola och förskola har helt klart för sig att de alltid måste kontakta båda vårdnadshavarna. Det glöms ofta bort, och är verkligen inte bra. I synnerhet som det är lätt att räkna ut vilken förälder det oftast är som glöms. Att skicka ut mejl blir därför ett säkrare sätt att kommunicera än att skicka med lappar. Det är också en trygghet för barnet om pedagogerna har barnets boendeschema, så att de kan ringa till rätt förälder och så att barnet slipper redogöra för och hålla ordning på sådant som de vuxna bör göra.

Du har ju träffat många barn i olika situationer. Hur tycker du att barn med två boenden eller som lever i stjärnfamilj har det, generellt? Nu jobbar jag ju som psykolog, och därför träffar jag tyvärr ofta barn som har problem, även på det här planet. Men generellt ser jag inte att det här skulle vara något problem för barn i allmänhet. I synnerhet när skilsmässor har skett tidigt, eller man har haft en förälder från början, så har ju inte barnet erfarenhet av något annat. Ibland kan det bli konfliktfyllt med växelvis boende för lite äldre barn. Om någon förälder bor långt ifrån skola och kompisar, så kan barnet lätt hamna i en lojalitetskonflikt som egentligen inte handlar om vilken förälder man ”väljer” utan om allt som finns runt omkring.

Det kan vara svårt att älska, barnen kan vara rädda att deras biologiska förälder inte tycker om att de tycker om den nya. En styvförälder riskerar också att mista sina älskade styvbarn om relationen till vårdnadshavaren inte håller. Hur ska man själv våga älska och hjälpa barnet att våga? Just det där att styvföräldrar/styvbarn inte har några lagstadgade rättigheter vid en eventuell skilsmässa tycker jag är ett problem (även om jag förstår att en sådan rätt också skulle leda till fler konflikter). Det är lite jämförbart med när barn berövas kontakten med en älskad mor- eller farförälder som man stått nära. I väntan på komplicerade och intrikata lagar kan jag inte ge något annat råd än det som gäller i all kärlek. Den innebär risker, men det är också en del av tjusningen med kärlek.

Rekommenderade böcker av Jenny Klefbom om barn och uppfostran: Gråberg & Klefbom, Tonåringar: om livet med nästan vuxna barn. 

Hemsidor: www.psykologiguiden.se

Radioprogram i P1:s Kropp och själ: Styv- eller bonusförälder?

Imorgon kl 10.00 sänds ett radioprogram om att vara styv eller bonusförälder på p1:s Kropp och Själ. Lyssna här

Text om inslaget från Kropp och själs hemsida:

”När Freja var 20 år och träffade sin pojkvän blev hon i ett slag både flickvän och extramamma. Hennes bonusbarn var bara drygt ett år och det var ganska okomplicerat till en början, att vara en snäll vuxen räckte långt. När Freja några år senare fick egna barn drabbades hon av skuldkänslor gentemot bonusdottern, hon var inte beredd på att kärleken till det biologiska barnet skulle vara så stark.

Dagens program handlar om att plötsligt bli extraförälder till sin partners barn, om att hantera de situationer som kan uppkomma i en styvfamilj. Du som lyssnar kan ringa till det direktsända telefonväkteriet och berätta om egna erfarenheter eller fråga om råd. Gäster i studion är familjeterapeut Görel Fred och barnpsykiater Björn Wrangsjö.

Telefonslussen öppnar tisdag kl 10:00. Telefonnummer: 08- 215 216″

 

Lars H Gustafsson om dagens barn; frimodiga, nyfikna, samarbetsinställda och kompetenta.

Som ett svar på krönikan ”Fri som en fågel” av Ola Olofsson problematiserar Lars H frågor kring lydnad, auktoritetsfostran och dess konsekvenser. Han sätter det i samband med vilket samhälle vi har idag och vilka rättigheter barn har. Detta kan vara stärkande för en styvförälder eller andra viktiga vuxna runt ett barn att läsa och tänka över. För fostran är allas ansvar, det är helt ok att vägleda, lyssna och sätta gränser. Men det behöver göras med respekt och genuint möte med barnet. Att stanna vid att ett barn är ”olydigt” eller ondgöra sig över föräldrars bristande fostran är föga konstruktivt. Vilka problem löses av dessa konstateranden och vad skulle följden bli? Att vi ingjuter disciplin och lydnad? Om det ens skulle vara möjligt, vad skulle vi då få för sorts vuxna i nästa generation? Sådana som lyder. Läs gärna hela krönikan här. Där är följande citat hämtade:

”Det är inte svårt att få barn att lyda. Det är bara att skrämma dem så att de inte vågar opponera sig. Sådan lydnadsfostran har vi lång erfarenhet av i vårt land. De medel vi använt har varit aga, inlåsning, utfrysning och skambeläggning. Sådan fostran är omöjlig idag. Den strider mot FN:s barnkonvention från 1989. Där stadgas bland annat att inga beslut som gäller ett barn får fattas utan att först lyssna på vad barnet har att säga. Och att barnet alltid har rätt till en känsla av värdighet”.

”För mig handlar fostran om närhet, engagemang, uppmuntran, tydlighet och ömsesidig respekt. Sådan fostran leder inte till blind lydnad. Vi får som vuxna vara beredda på att lyssna, förklara och ibland ändra oss när vi har fel. Det är bra. Jag vill inte att barn ska lyda föräldrar och lärare som hittar på dumheter (sådant händer faktiskt ibland). Och om en vilt främmande vuxen föreslår en sjuårig flicka att hon ska hoppa in i hans bil och åka med på en utflykt är jag glad om hon har modet och kraften att faktiskt snäsa av honom”.

”Jag menar att fostran är en uppgift för varje vuxen som finns i barns och ungdomars närhet. God fostran bygger nämligen på att fånga ögonblicket, att ingripa i det som händer här och nu. Genom att samtala, förklara, göra tydligt vad som gäller. Och inte minst genom att vara en god förebild, det vill säga genom att visa hur man tar itu med sådant som inträffar utan att kränka eller göra illa. Föräldrar ska naturligtvis lägga grunden hemma. Men de kan inte fjärrstyra sina barn. De måste kunna lita på att lärare, ungdomsledare, kompisar till barnens föräldrar och andra som kommer i barnens väg gör sin del av jobbet”.

pappa4

 

Bonusföräldraskapet, ansvar utan mandat?

Här finner ni en uppsats gällande ”Bonusföräldraskapet, ansvar utan mandat? – En studie om bonusföräldrars behov av stöd i föräldraskapet” (för att komma till själva artikeln, klicka på ”fulltext” i den ljusblå ramen, brevid ”Ladda ner”, ”Filstorlek” och ”Format”).

Gå gärna in i forumet efter ni läst och diskutera vad ni tycker. Både om avhandlingen och ämnet i sig.

pappa4

”Jag kan inte sörja och gå vidare”

”Stefan” förlorade sin dotter i en vårdnadstvist och känner sig orättvist behandlad.

Läs mer HÄR.

VAB (Vård Av sjukt Barn) som styvförälder?

Visste du om att du har möjlighet att vara hemma istället för den biologiska föräldern, vid tillfälle då barnet är sjukt? Läs mer här.

vab

Bonusföräldrar – ta barnen till hjälp!

Källa: leva.nu
Foto: Johnér

Att hitta sin roll som bonusförälder är banne mig inte lätt. LevaPS träffade den populäre, danske familjeterapeuten Jesper Juul för att prata om plastmammor, styvpappor och bonusföräldraskap. Här kan du läsa mer.

5 FRÅGOR TILL..

Namn: Eva Ålder: 51 Yrke: fd. Ordförande i föreningen Styvmorsviolen Bor: Villa i Järfälla Familj: Make, en son 24, en dotter 21, en styvdotter 21, en styvson 19 och ett barnbarn. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag tror att vi alla i familjen lärt oss något om hur olika människor fungerar. Vi har blivit mer […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Foto: Trons Namn: Fredrik Swahn Ålder: 41 Yrke: Artist-entreprenör Bor: Vilan Stjärnsund.se Familj: Biologisk Dotter: Vilma Swahn 9 Bonusbarn:  Isabelle 14 Daniel 17 Isak 18 Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Man kan ha fler vuxna att dela ansvaret med. Man kan få en nära kompisrelation som vuxna Vilka är de största svårigheterna med att leva i en styvfamilj? Viljan […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Sanna Hagman Ålder: 40 år Yrke: Informatör/kommunikatör, en av författarna till Familjen Hoppsan – tips och råd till styvfamiljen Bor: Stockholm Familj: Man, en dotter som är 3 år, en son som är 1 år och två bonusbarn på 12 och 14 år Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag tror att vi som lever […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Freja Levin Ålder: 24 Bor: lägenhet på södermalm Familj: Sambo, Dotter på 2,5 år, Son på 4 mån och Bonusdotter på 5,5 år. Blogg: stocktownstories.blogg.se Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag hoppas att min bonusdotter ser det som att hon får ”the best of two worlds”. Att det är på ett sätt hemma hos […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Johan Wahlström Ålder: I sin bästa ålder Yrke: Egenföretagare i brandsäkerhetsbranschen Familj: Sambo, tre egna killar samt tre styvsöner. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag och Victoria har 3 pojkar var. Pojkarna har blivit som bröder och de umgås med varandra. Det blir mycket liv i huset ena veckan medan vi kan umgås bara […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

ARKIV (gamla sidan)