glömt användarnamn/lösenord?
Att leva i styvfamilj

Lars H Gustafsson om dagens barn; frimodiga, nyfikna, samarbetsinställda och kompetenta.

Som ett svar på krönikan ”Fri som en fågel” av Ola Olofsson problematiserar Lars H frågor kring lydnad, auktoritetsfostran och dess konsekvenser. Han sätter det i samband med vilket samhälle vi har idag och vilka rättigheter barn har. Detta kan vara stärkande för en styvförälder eller andra viktiga vuxna runt ett barn att läsa och tänka över. För fostran är allas ansvar, det är helt ok att vägleda, lyssna och sätta gränser. Men det behöver göras med respekt och genuint möte med barnet. Att stanna vid att ett barn är ”olydigt” eller ondgöra sig över föräldrars bristande fostran är föga konstruktivt. Vilka problem löses av dessa konstateranden och vad skulle följden bli? Att vi ingjuter disciplin och lydnad? Om det ens skulle vara möjligt, vad skulle vi då få för sorts vuxna i nästa generation? Sådana som lyder. Läs gärna hela krönikan här. Där är följande citat hämtade:

”Det är inte svårt att få barn att lyda. Det är bara att skrämma dem så att de inte vågar opponera sig. Sådan lydnadsfostran har vi lång erfarenhet av i vårt land. De medel vi använt har varit aga, inlåsning, utfrysning och skambeläggning. Sådan fostran är omöjlig idag. Den strider mot FN:s barnkonvention från 1989. Där stadgas bland annat att inga beslut som gäller ett barn får fattas utan att först lyssna på vad barnet har att säga. Och att barnet alltid har rätt till en känsla av värdighet”.

”För mig handlar fostran om närhet, engagemang, uppmuntran, tydlighet och ömsesidig respekt. Sådan fostran leder inte till blind lydnad. Vi får som vuxna vara beredda på att lyssna, förklara och ibland ändra oss när vi har fel. Det är bra. Jag vill inte att barn ska lyda föräldrar och lärare som hittar på dumheter (sådant händer faktiskt ibland). Och om en vilt främmande vuxen föreslår en sjuårig flicka att hon ska hoppa in i hans bil och åka med på en utflykt är jag glad om hon har modet och kraften att faktiskt snäsa av honom”.

”Jag menar att fostran är en uppgift för varje vuxen som finns i barns och ungdomars närhet. God fostran bygger nämligen på att fånga ögonblicket, att ingripa i det som händer här och nu. Genom att samtala, förklara, göra tydligt vad som gäller. Och inte minst genom att vara en god förebild, det vill säga genom att visa hur man tar itu med sådant som inträffar utan att kränka eller göra illa. Föräldrar ska naturligtvis lägga grunden hemma. Men de kan inte fjärrstyra sina barn. De måste kunna lita på att lärare, ungdomsledare, kompisar till barnens föräldrar och andra som kommer i barnens väg gör sin del av jobbet”.

pappa4

 

När Styvföräldrarnas kärlek får rum

 

Jan Forsberg, Leg psykoterapeut och familjeterapeut har skrivit om forskning kring styvfamiljer och sina erfarenheter av fungerande styvfamiljer på Familjeterapeuterna Korsvägens hemsida:

I den välfungerande styvfamiljen ger man utrymme för individuella behov samt ger respekt och förståelse för hur dessa uttrycks. Man skapar utrymme och tid för paret. Man stöttar varandra i konflikter med barnens andra föräldrar. Man bejakar kvinnans behov av att förstå och ta kontakt med sin partners barns mor. Man bildar nytt gemensamt hem för sin styvfamilj. Barnen verkar ge näring åt kärleken.

Läs hela inlägget här
topp2

Jenny Strömstedt sommarpratar

Jenny Strömstedt pratar personligt, träffsäkert och tankeväckande om livet som mamma till barn som lever sitt liv på två adresser. Lyssna gärna på hela hennes sommarprat. För den som i lugn och ro vill kunna läsa och tänka igenom Jennys berättelse om livet som mamma, finns det partiet nedan. Låt dig inspireras av Jenny Strömstedt och gå gärna in i forumet för medlemmar och dela med dig av dina tankar, intryck och upplevelser. Där finns ett Sommarpratsseminarium startat som en tråd.

Om farfar tvingades ge upp sina fyra förstfödda och min farmor en gång försökta svälta sig så hon skulle få en lättfödd bebis, min pappa… så har jag ägnat stora delar av mitt vuxna liv åt att längta efter barn, först längtade jag i fem års alltmer krampartad barnlöshet efter på att de skulle komma. I vilken form som helst skulle de få komma bara jag fick leva ett liv med ungar. Nu längtar jag varannan vecka då de inte är hos mig. Denna ofrivilligt frivilliga skilsmässofrånvaro är mitt livs mest obegripliga faktum.

Idag är det lördagen den 13:e juli. Om en vecka och sex dagar kommer jag att knyta skorna i hallen, dra jackan över den klänning jag tänker klä på mig redan på morgonen eftersom det är en fin dag, jag tänker stoppa telefonen och en hundralapp till fika i fickan och gå de 3oo meter som är avståndet mellan min familj och en annan. Ett annat hem där de firar jul med en Krister som inte jag känner, där det doftar annorlunda och där de försiktigt stoppar undan de kläder jag låter barnen köpa, längst ner i lådorna för att stilen inte riktigt passar. Mina barns hem.

Halvvägs framme kommer jag att börja småspringa eftersom jag längtar. Jag längtar så stort och okontrollerat att jag inte vågar släppa fram känslan i kroppen. Jag springer som en nyförälskad på väg mot att försäkra mig om att kärleken finns kvar. Vi har inte setts på extra länge och det är inte konstigt med det, det är den rättvisa kalenderliturgi som föreskrivs i skilsmässobibeln och som styr de flesta varannanveckasfamiljer. Artigt har vi lagt sommarpusslet och delat upp dagarna som små barn delar glass med linjal. Men det enda jag vill göra är att likt Karl Bertil Jonssons upprörda pappa, vars julklapp givits bort till en fattig ställa mig upp och skrika ”Det var ju min tallrik!”. Fast jag tänker på barnen.

Igår stannade jag till på torget och talade med en familj om deras planer för helgen. Det skulle bli kaffe sedan och simskola och filmkväll och en familjär upptagenhet som andades mogna hallon och trygg närhet. De sneglade avundsjukt på min träningskasse och ensamma hängmörade biff, inte ens sambon väntades hem. ”Härligt med egentid” sade de och försvann tillsammans i sin flock.

Min självömkan slog i den ändlösa sommarhimmeln. För hur kommer det sig att jag promenerar genom stan i en påtvingad frihet när jag har burit och fött och tröstat genom skräcknätter och tidiga morgnar. Jag har matat och passat och lyssnat och tjatat och dragit långa lansar mot yttre hot och sura gubbar. Trots all blödig kärlek som jag öser ur ett aldrig sinande hjärta så är de inte hos mig. Kvantitetstid säger alla. Är jag då mamma, när någon annan plåstrar om i min frånvaro? Är jag mamma när jag fördriver tiden med extrajobb och tvåsamma kärleksresor? Naturligtvis är barnen inte mina, vilket skämt. Barn ska uppfostras också av sina älskade pappor och kloka föräldrar ger dem tillgång till hela byns vuxna beskydd eftersom våra barn inte är våra barn. Jag har också läst Khalil Gibrans utslitna doppoesi och Jesper Hjuul och Anna Whalgren och varenda djävla psykbok som finns för att försäkra mig om att inte kväva dem i mina egna själsliga tillkortakommanden. Finns det något värre än skuldtyngda mödrar som klistrar sin självupptagna omsorg på barnen.

Så jag gör rätt, storsint och rättskaffens och något lite gråtmilt när det gått för lång tid. Det blir nog bättre när det inte går så lång tid och ingen är hemma utom jag och katterna. Då går jag in och lägger mig på den rosa ryamattan i ett av barnens rum och försöker fylla tomrummet. Den rosa mattan luktar fortfarande av kräks efter en nattlig kaskadspya som aldrig hann till toaletten. Jag ligger i ett tomt rum på en matta som luktar spya och jag vet att jag inte äger mina barn, men jag drömmer hemliga drömmar. Drömmar som inte är en önskning utan en självisk tröst mot det egna sveket mot kärnfamiljen. I hemlighet vill jag att de bara ska vara mina, att de prövande flygturerna i sommaren och alla årstider ska börja och sluta i samma bo. Det är så mycket som skymmer sikten ändå. Det är en skamlig längtan som ett svar på en obegriplig verklighet. Om en vecka och sex dagar ska jag knyta mina skor”.

Continue reading »

Regnbågs eller Stjärnfamilj, vad betyder det?

”Mamma pappa barn. Det är modellen för en traditionell kärnfamilj. Men i verkligheten ser familjer ofta ut på andra sätt. I dag lever många barn med en ensamstående biologisk förälder, föräldrar av samma kön eller föräldrar som inte är deras biologiska. Några av dem kallar sig för regnbågsfamilj eller stjärnfamilj. Men vad innebär det egentligen? RFSU har träffat några som vet”.

Källa: rfsu.se

läs mer här

Styvfamiljsgudien är igång

Nu kan ni läsa nyheter, reportage och forskning kring levandet i Stjärnfamilj på en egen sida. Ni finner Styvfamiljsguiden i den lila huvudmenyn. Vi kommer med tiden att ordna innehållet och fortsätter givetvis bevaka området. Om ni har synpunkter på innehåll är det bara att höra av er till oss.

Bästa hälsningar Anette Bagger, Ledamot i Styrelsen Styvmorsviolen.

Vi tipsar om bloggar!

Vi vill tipsa om bloggar som rör bonusfamiljens liv! Tipssidan hittar du under ”Styvfamiljsguiden”.

Hjälp oss gärna fylla på med intressant läsning!

Styvfamiljen

Barnpsykolog Jenny Klefbom har skrivit en artikel som handlar om den nya familjen med bland annat tips och råd till bonusföräldern.

Läs mer HÄR.

Nyhetsmorgon – Jenny Klefbom om familjeproblemen under julen

Jenny%20Klefbom%20om%20familjeproblemen%20under%20julen

Källa: tv4play.se

Inför och under julen brukar det uppstå många olika familjerelaterade problem. Barn- och ungdomspsykologen Jenny klefbom svarar på tittarnas frågor och ger bland annat svar på hur gör man om sina barn inte tycker om de man ska fira jul med, om barnen får olika fina presenter eller om en gammal familjemedlem skräms för att de beter sig annorlunda.

Stjärnfamiljens Jul

Vem ska man fira jul med? Den gamla eller den nya familjen? Eller kanske en mix som i Kjell Sundvalls film ”Tomten är far till alla barn”?

Jesper Juul skriver en artikel som berör ämnet. Läs mer här.

jul

Jul jul, strålande jul

Nästan två veckor kvar till julafton. Här pågår diskussioner som bäst om när barnen ska åka från ena till andra föräldern. I år är det ”vår” jul. Barnen ska vara hos oss. Men frågan är när de ska åka till mamman.

Pappan menar att det bästa för barnen är om de är här hela julafton och åker till mamman dagen efter. Mamman ser ingen annan utväg än att få träffa sina barn på julafton. Några timmar hos den ena för att sedan spendera resterande tid av julafton hos den andra. I mitt tycke, väldigt hattigt.

Jag röstar för varannan julafton, hela dagen, hos en förälder. För allas skull. Nästa år byter man. Men å andra sidan är inte just julafton heligt för mig eller sambon, för mamman är det det.

Sambon ser det på samma sätt. Mamman på ett annat. Inget rätt, inget fel. Olika sätt att se på det.

Jag lägger mig inte i deras planering när barnen kommer eller åker, de får sköta det. Men jag frågade den stora tjejen häromdagen;

- Om du fick välja hur ni skulle fira jul, hur skulle du vilja ha det då?
- Jag tycker det blir så jobbigt att åka fram och tillbaka så det hade varit bäst att fira hela julafton hos en förälder. Och nästa år så byter man.

Hur gör ni? Diskutera gärna i forumet.

//Annica

jul4

5 FRÅGOR TILL..

Namn: Freja Levin Ålder: 24 Bor: lägenhet på södermalm Familj: Sambo, Dotter på 2,5 år, Son på 4 mån och Bonusdotter på 5,5 år. Blogg: stocktownstories.blogg.se Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag hoppas att min bonusdotter ser det som att hon får ”the best of two worlds”. Att det är på ett sätt hemma hos […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Lina Agnemar Ålder: 34 Bor: Örebro Familj: Sambo och två barn 3,5 och 5 år. Uppväxt i ena familjen med mamma, styvpappa och två styvbröder samt pappa i den andra familjen. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Att man får nya familjemedlemmar. Min mamma och pappa flyttade isär när jag var två år och […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Kristina Halling Ålder: 44 Yrke: Projektledare Bor: Bromma Familj: Sambo som har två söner, 15 samt 17 år gamla. Två egna söner 12 och 15 år gamla. Alla fyra killarna bor hemma på heltid. Har också en utflyttad dotter på 21 år. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Det är roligt att vara en stor […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Eva Ålder: 51 Yrke: fd. Ordförande i föreningen Styvmorsviolen Bor: Villa i Järfälla Familj: Make, en son 24, en dotter 21, en styvdotter 21, en styvson 19 och ett barnbarn. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag tror att vi alla i familjen lärt oss något om hur olika människor fungerar. Vi har blivit mer […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Anders Ålder: 52 Bor: villa i Ljungby Familj: Sambo, dotter 27, son 24, son 16 och 2 bonusdöttrar 25 och 20 samt 1 barnbarn Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Barn som växer upp i en familj där man inte har något annat gemensamt än saker man kan ta på har det ju inte […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

ARKIV (gamla sidan)