glömt användarnamn/lösenord?
Att leva i styvfamilj

Jenny Klefbom om sommaren med bonusfamiljen

Det är inte alltid enkelt att leva det ljuva sommarlivet i bonusfamiljen. Här kommer Jenny Klefbom med kloka råd och tankar.

Jenny Klefbom om barn som inte vill följa med på semestern

Semestern som är sprängfylld av förväntningar. Det är då vi hoppas få förbättra relationer, ge barnen ett fint sommarlov och också återhämta oss. Framförhållning och goda relationer kan vara  nyckeln till mycket, menar Jenny.

Ny modell i familjerätt och tingsrätt – Konflikt och försoning

För att stärka barnperspektivet i mål som rör boende, vårdnad och umgänge kan föräldrar i konflikt som kommer i kontakt med tingsrätten och familjerätten erbjudas att målet handläggs med ”konflikt och försoning”. Det innebär ett utökat samarbete mellan tingsrätterna och familjerätterna. Föräldrarna får mellan mötena vid tingsrätten hjälp och stöd från familjerätten med att dämpa konflikten och hitta lösningar.

Bakgrund

Antalet vårdnadstvister i domstolarna har ökat under senare år, och parterna återkommer ofta med nya stämningar. Barnen är ofta också aktuella inom andra verksamheter i socialtjänsten på grund av orosanmälningar. Upprepade rättegångar har en tendens att höja konfliktnivån mellan parterna, och barnen blir oerhört traumatiserade. 

För att motverka dessa problem startades projektet Konflikt och försoning i familjemål på Södertörns tingsrätt 2009. Initiativet till projektet, som bygger på en norsk modell, kom från barn- och ungdomsenheten i stadsdelsnämnden Hägersten-Liljeholmen i Stockholm. Metoden har efter vart spridit sig till Södertälje, Nacka, Västerås, Helsingborg och Trollhättan bland annat. Tanken är att man mycket mer än tidigare ska uppmärksamma barnet och försöka få föräldrarna att se barnen. Metoden ger föräldrarna hjälp och verktyg att ta sitt föräldraansvar, acceptera varandras föräldraskap och hantera konflikten. Målsättningen är att nå en varaktig samförståndslösning.

Modellen Konflikt och försoning

Metoden används i tvister som riskerar att komma tillbaka, men inte där det finns psykisk ohälsa, systematiskt våld, aktivt missbruk eller skyddade personuppgifter. Men ibland kan det ha gått för långt och konflikten är alltför bestående – då är det bättre att försöka avgöra målet så snabbt som möjligt.

Arbetsmodellen riktar sig till separerade föräldrar, som sökt sig till tingsrätten för att få sin konflikt angående vårdnad/boende/umgänge reglerad. Föräldrarnas konflikt antas vara djupgående, och modellen syftar till att sänka konfliktnivån för att öka föräldrarnas samarbetsförmåga kring barnen. Detta kan t.ex. handla om föräldrar som återkommer till TR.

Konflikt och försoning kan i praktiken beskrivas som en medlingsmodell, där tingsrätt och familjerätt arbetar utifrån gemensamma samtal med föräldrarna under så kallade muntliga förhandlingar, där familjerätten arbetar med familjen i tidsrummet mellan förhandlingarna. Det centrala i modellen är att genom intensifierade samtal och förstärkt arbete vid familjerätten i samarbete med tingsrätten, hjälpa föräldrarna att flytta fokus från sin egen konflikt till att se till barnets bästa. Man vill uppnå en samförståndslösning och undvika traditionell tingsrättsförhandling.

Föräldrabalken

Då föräldrar som är oense om vårdnad/boende/umgänge efter en separation söker sig till TR, finns tre centrala skrivningar i lagstiftningen som är aktuella. Den första handlar om samarbetssamtal vid familjerätten (FB 6:18). Sedan kan rätten se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir ordentligt utredda (FB 6:19) – här pratar man om utredningstider på 4 månader eller mer. Innan dess ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar (FB 6:20).

Barnperspektivet

Syftet med metodutvecklingen inom de aktuella verksamheterna uppges i projektplanen vara att på sikt kunna förebygga det lidande som en vårdnadskonflikt orsakar barnet genom tidiga insatser i separationsprocessen mellan föräldrarna. Genom modellen försöker man stärka fokus på barnets bästa, så som det exempelvis definieras av Barnombudsmannen.

Intervention (behandling)

Det ökade inslaget av behandling kan beskrivas som intensifierat familjearbete. Konflikt och försoning tillhandahåller stora möjligheter att individualisera insatserna utifrån behovet i varje familj. Individualisering och flexibilitet anses öka motivationen hos föräldrar i de svåraste konflikterna att ta emot hjälp, då många familjer inte antas klara av detta genom metoder som präglas av alltför fasta ramar. Man önskar söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar.

Samverkan

Det är angeläget med ökat samarbete mellan familjerätten och andra enheter så att barnen slipper utsättas för många utredningar. Metodutvecklingen inom familjerättens arbete beskrivs därmed ha dubbla syften; dels att öka föräldrarnas förmåga till samarbete kring barnet, och dels att öka samarbetet mellan de olika myndigheter som möter dessa familjer. Modellen Konflikt och försoning kan sägas förutsätta en ökad samverkan mellan familjerätt och tingsrätt.

Hur skiljer sig konflikt och försoning från traditionell handläggning av vårdnadstvister?

Föräldrarna får en mer aktiv roll i förhandlingen och fokus är på barnets rätt och behov. Tingsrättens ordförande har en mer aktiv roll och verkar för att parterna ska träffa överenskommelser vid andra eller tredje sammanträdet. Parternas ombud får en mer passiv roll, till exempel kommunicerar ordföranden direkt med parterna och inte via ombuden. En annan viktig skillnad är att en familjerättssekreterare är med vid alla sammanträden och förmedlar generell kunskap om barns behov och utveckling. Sekreteraren pratar också med alla berörda efter första sammanträdet för att se vad barnen behöver för hjälp och berättar vad som kommit fram vid det andra sammanträdet. Familjerättssekreteraren berättar om sina samtal med barnen. Det kan många gånger vara rörande, föräldrarna lyssnar och det blir tydligt hur barnen är påverkade av konflikten.

Skrivet av föreningens ordförande Ingrid Nygaard

Julspecial med Jenny Klefbom

Hoppas ni alla har det fint i denna adventstid. Barnpsykologen Jenny Klefbom har nedan svarat på frågor som rör julfirande i styvfamiljer. Både av mer generell karaktär, men också frågor som medlemmar ställt. Ett väldigt stort tack till henne som investerat av sin tid och kunskap för våra medlemmars skull.

Med förhoppning om en fröjdefull jul. /Styrelsen genom Anette

Generella frågor om Julfirande:

Vad ska man tänka på för att ge alla barn i en styvfamilj en fin jul?

Det kanske viktigaste är att låta alla vara med och bestämma. Men inte nödvändigtvis genom att avkräva barnen beslut eller uppfylla alla önskningar de har. Det sker i stället bäst genom att de vuxna ”lyssnar mellan raderna” och verkligen anstränger sig att leva sig in i barnets känslor och upplevelser även om de går stick i stäv med vad man som vuxen själv skulle önska.

Hur gör man för att fira jul utan sina barn och ändå få julfrid?

Julafton är faktiskt bara en vanlig dag! Fira dubbelt – så får barnen flera högtider och roliga dagar att se fram emot. Och se till så att du har ett liv även utan barnen, med vänner, det mår både du och barnen bra av.

Hur får man en fin jul när traditionerna är väldigt olika i en nybildad familj?

Hur man än gör, om man försöker hitta kompromisser, eller kör helt på den enas vanor, så tror jag att det viktigaste är att man tydligt berättar hur man har tänkt i planeringen. De flesta barn kan acceptera att ”vi testar så här i år”. Inget behöver vara definitivt, och gemensamma traditioner kräver tid för att växa fram.

Finns det något klokt alternativt sätt att fira jul som du har hört talas om och som kan vara bra för nybildade familjer?

Jag skulle nog säga att känner man sig väldigt osäker, och allt är konfliktfyllt, så får det inte vara tabu att dela upp sig den här dagen. Kanske är det t ex väldigt viktigt för alla barn i en bonusfamilj att få träffa just sin mormor eller farfar, och då kanske det är det bästa. Man ska inte forcera på barn relationer om allt ändå bara slutar i besvikelse och konflikter.

Var är det bäst för barnen att fira jul?

Det vet bara barnen!

Vad är rättvisa vad gäller julklappar?

Rättvisa är att alla känner sig nöjda. Det går inte att tillämpa millimeterrättvisa, för någon sådan finns ju inte i verkliga livet. Och vad ska denna bygga på? Måste man ge 3-åringen en present värd många tusen bara för att 15-åringen får en ny Iphone? Nej. Olika saker är viktiga för olika barn och i olika åldrar. 

Sen har vissa barn många släktingar, kanske också någon som är särskilt rik och generös, medan andra inte har så många. Man måste alltså se till helheten, och kanske i någon mån prata igenom olikheterna innan med barnen. Sen är det de vuxnas sak att se till så att det blir juste. Det får ju inte vara iögonenfallande orättvist, då måste den vuxna som har råd kompensera ekonomiskt för den som inte har råd, alternativt att man får vissa klappar vid ett annat tillfälle.

Hur ska man göra med att byta julklappar, mellan styvsyskon och om exempelvis inte styvbarn vill ge sina styvföräldrar och styvsyskon julklappar men ändå förväntar sig att få julklappar?

Vem som ska ge till vem bör man göra upp om innan. Det är pinsamt både för den som ger utan att få och för den som får utan att ha tänkt på att förbereda en egen present. Att tänka att man ska få presenter utan att ge något är bara ouppfostrat och egoistiskt. Då har man lite grundläggande mellanmänskliga värderingar att diskutera där hemma. 

Måste alla barn få lika mycket julklappar, även om man inte firar julafton med dem?

Det beror på vad man menar med ”lika mycket”. För små barn spelar det en viss roll om ett annat barn sitter i ett hav av omslagspapper medan man själv bara har fått ett par-tre saker. Då spelar mängden en roll. För äldre barn är det mer värdet som är viktigt. Hur man fördelar sina gåvor behöver man göra upp med både barnets andra förälder och med sin nuvarande partner. Man ger ju inte saker i utbyte mot umgänge. Men å andra sidan faller det sig kanske naturligt att man ger en riktigt fin och dyr present det år man firar jul tillsammans. Men det måste vara genomtänkt – och någorlunda rättvist.

Blir det stressigt för barnen om de ska hinna vara med båda föräldrarna på julafton? 

Ja, det blir det i allmänhet om det innebär en resa mitt på dagen, och om det dessutom är en massa andra släktingar och anhöriga inblandade. Det är oftast bäst att inte splittra upp denna dag, som redan utan resor och sådant är ganska laddad för de flesta barn.

Ska en nioåring själv få bestämma var hen vill fira jul? 

Möjligen på det viset att de vuxna lyssnar in barnet och beslutar med utgångspunkt i vad de uppfattar och själva kan förstå. Det faller sig kanske logiskt att det är roligare att vara hos den som har ett stort släktkalas, än hos den som bor inneboende hos en kompis på en madrass på golvet. Det är bra om båda föräldrarna kan vara lyhörda för vad som verkligen är roligast för barnet. Däremot är det inte alls bra om barnet börjar spela ut föräldrarna mot varandra genom att det får bestämma för mycket själv i den här frågan. Av den anledningen kan det ibland vara bra att följa rutiner som ”vartannat år”.

Hur ska man fira en god jul om styvföräldern är ovälkommen och bara påminner om att det förr var mysigare med ursprungsfamiljen, för barnen? Hur gör man det bra?

I vissa lägen är det viktigt att kunna stå upp för de val man som vuxen har gjort. Att tillåta att barn börjar välja bort människor är inte bra. Och att barnet ägnar julafton åt att nostalgiskt längta sig tillbaka till flydda tider som aldrig kommer tillbaka är inte heller bra. Lite grann gäller det att man kan förmedla en känsla av att ”nu gillar vi läget så som det nu är, och gör det bästa av det”.

Om vuxna barn vill fira jul med sin bioförälder och inte vill ha den nya partnern med, bör man tillmötes gå det då?

Det måste man nog avgöra från fall till fall. Det är ju inte så att föräldrar bestämmer över vuxna barn, och vuxna barn bestämmer inte över sina föräldrar. Det blir alltså mer en förhandlingssituation, där båda parter får välja vad som är acceptabelt för dem och hur de vill ha det.

Hur ska man tänka om man som styvförälder ordnar med all julmat och alla julklappar men har styvbarnen som inte tackar, hjälper till eller ger något tillbaka?

Som vuxen får man acceptera att ens nya bonusbarn ibland kan ha en kvardröjande ”trubbighet” om separationen skedde nyligen eller påverkade barnen väldigt negativt. Kanske kan man svälja lite det första året. Men man ska samtidigt akta sig för att fastna i någon slags ”skuldroll” där ens eviga uppgift är att kompensera för den orättvisa barnen utsattes för i och med separationen. 

Framförallt är det den biologiska föräldern som måste sätta ner foten och kräva ömsesidighet av barnen. Det blir ju svårt om man själv är en vuxen som förväntar sig att bli uppassad av sin nya partner. Lite jämställdhet tror jag alltså kan vara en ganska bra medicin mot sådana problem. Då blir det tydligt för alla att julen är ett gemensamt familjeprojekt och inte något man ”serveras”.

En annan sak som också behövs är tydlighet. Att gå och vänta på att barn (eller chefen eller vem som helst för den delen) ska uppmärksamma hur slutkörd man är sällan någon bra idé. Att säga att ”ska det bli knäck i år så får vi hjälpas åt” är en bättre.

 

Några mer specifika frågor:

Mina barn har firat jul med sin pappa hos sina kusiner 50 mil bort varje jul sedan vi skilde oss för tre år sedan. Nu vill jag att de ska fira med mig. Är det fel att bryta deras tradition? 

Det går inte att gå in och vara domare i en sådan fråga. Det är något man måste göra upp om tillsammans med alla inblandade.

Jag vill åka bort med barnen över jul. Kan jag be den andra föräldern att vara med och betala resan? 

Be kan man alltid. Men jag har lite svårt att se varför den man har skilt sig ifrån skulle vara med och betala för ens semesterresor?

Vill ge min äldsta en dator i julklapp men har ont om pengar. Är det fel att köpa julklapp ihop med den andra föräldern?

Absolut inte! Ge mycket hellre barnen nåt de verkligen önskar sig och behöver, än ett överflöd av oönskade saker. Tänk också på att det finns en massa begagnade datorer som kan passa utmärkt beroende lite på hur behoven ser ut.

Ska bonusföräldrar vara med och betala julklappar till barnen? 

Har man väldigt olika ekonomi så blir det konstigt om man inte delar på sådana utgifter. Det blir ju som att man är ”flera familjer i familjen” och skapar inte sammanhållning och gemenskap på sikt. Men är det i övrigt rättvist så kan man ha olika arrangemang beroende på barnens ålder och andra omständigheter.

Min sambos barn bor hos oss varannan helg och ska fira jul med oss i år. Vi har två gemensamma barn som ju bor hos oss på heltid. Är det viktigt att alla tre barnen får lika många eller likvärdiga julklappar? 

Jag vet ju inte så mycket om andra omständigheter, såsom vad dessa barn får av sina andra släktingar och familjemedlemmar, hur gamla de är eller hur de känner kring sina båda familjer. Men generellt är det bra om det inte är väldigt orättvist vid själva julklappsutdelningen. Känner barnen sig lite åsidosatta och nedprioriterade redan innan (på grund av att de inte bor på mer permanent basis hos er) så riskerar ju en orättvisa i julklappshänseende att befästa dessa känslor ytterligare.

Mina barn vill ta julklapparna som de fick vid vårt firande hem till den andra föräldern. Kan jag stoppa dem och kräva att sakerna stannar här? De bor varannan vecka. 

Det är inte någon jättebra idé att försöka hålla vattentäta skott mellan kläder och leksaker vid växelvis boende. Barnet har rätt till att leva ett liv, nämligen sitt eget, även om det sker på olika platser.

Jag har två barn som inte har samma annan förälder. De senast fyra jularna har vi alla firat tillsammans, men nu har jag och det yngre barnets andra förälder separerat. Hur gör vi i jul? Jag har en ny partner som mitt ex inte accepterat. 

Det låter som att begreppet ”skynda långsamt” skulle vara bra att ta till i din situation. Sitt ner i båten, ta en sak i sänder, gör det som skapar minst negativa och upprörda känslor just nu.

Mitt ex tänker ge vårt barn att ta hål i öronen i julklapp. Jag vill inte att hen ska göra det. Vad gör jag? 

Jag vet inte hur gammalt ert barn är, men jag tänker mig att detta är en av en miljon saker som ni kanske i framtiden kommer ha olika åsikter om. Ni behöver helt enkelt prata igenom hur ni ska hantera situationer där ni tycker olika. Ska man kunna få sin vilja igenom ibland? Ska en försiktighetsprincip gälla? Finns det någon typ av generella riktlinjer att luta sig mot? Ni måste hitta en regelbok för hur just ni hanterar oliktänkande, för annars är risken stor att ni kommer att fastna i många konflikter kring ert barn.

Jag brukar alltid fira jul hos mina föräldrar, som bor en heldags bilfärd ifrån där jag bor. Min sambo sedan knappt ett år har barn från ett tidigare förhållande. Hen ska inte vara med dem på julafton, men vill träffa barnen i mellandagarna. Jag vill att hen ska åka med mig till mina föräldrar och fira jul där. Hur gör vi?

Det viktiga är inte hur eller vad ni gör, utan att ni hittar former för er gemensamma kommunikation och förmåga att lösa problem. Det här är inte en fråga man ska ställa utåt, till en expert, utan inåt, till varandra.

Intervju med Ingegerd Gavelin om Styv- och stjärnfamiljslevandet

 

Ingegerd Gavelin fotograf Carina Vallin

Ingegerd Gavelin

Yrke:    Föräldrarådgivare och författare

Ålder:   64 år

Bor:      Stockholm

Familj:  Gift, tre vuxna barn och tre små barnbarn

Fem korta frågor:

Har du erfarenhet av att leva i stjärn- eller bonusfamilj? Nej, ingen egen erfarenhet men träffat många många föräldrar i den situationen.

Vilka fördelar finns det med att leva i bonusfamilj?  Fördelarna är att  ha många nära relationer och många människor man kan lära sig mycket av – gäller både barn och vuxna. När samarbetet på alla håll är gott, växer barn upp i ett stort rum av kärlek och utmaningar.  Ger erfarenheter av att människor kan vara olika och ändå kunna leva bra tillsammans – och att konflikter kan lösas.

Vilka är utmaningarna? De stora utmaningarna är att hitta vägar mellan anpassning och självrespekt, så att alla individer både kan  vara sig själva och lär sig ta hänsyn till andra. Som i en kärnfamilj men mångdubblat! Jätteviktig träning för hela livet.  Alla människor i alla familjer förändras också ständigt, växer och utvecklas. I en bonusfamilj är  förändringarna också mångdubblade. Så är det också så att de flesta bonusföräldrar inte har några förebilder från sitt eget liv som barn.

Har du stött på fördomar om bonus- eller stjärnfamiljer? O ja, det har jag eftersom jag jobbat så länge med människor och det förr var väldigt vanligt att tala om ”skilsmässobarn” som en särskild grupp. Men jag tycker att det fortfarande frodas rejäla fördomar om barnsliga föräldrar som gör det lätt för sig – och det stämmer inte alls med mina erfarenheter. Det här ÄR svårt och det tar energi.

Har du några råd till föräldrar som skiljer sig? Försök att hitta vägar att avsluta er parrelation så att ni kan mötas bara som föräldrar. Det är verkligen lättare sagt än gjort, men att ha det som målsättning är bra. Det handlar om att se att ert samarbete kring barnet är otroligt viktigt, men att ni för övrigt inte ska lägga er i varandras liv. Samtal tillsammans med en parterapeut är bra, samtal för egen del kan också vara väldigt bra tycker jag. Att få gå igenom sin sorg och bitterhet och släppa taget om den – också att få hjälp att se hur den påverkar barnet.  Många många föräldrar jag har mött har med hjälp av enskilda samtal kunnat gå vidare, när de kunnat landa i att separationen är ett faktum. Först då har de kunnat ta ansvar för sin del i ett gemensamt föräldraskap.

En intervju om barn, föräldraskap och livet i en stjärnfamilj

Hur definierar du ”förälder”? I första hand tänker jag att det är mamma och pappa till ett barn.

Vad innebär det då att vara bonusförälder till barn? En bonusförälder är en person som mamma eller pappa lever med och som i det hemmet har roll som vuxen, men inte kan ersätta barnets ”från-början-förälder”.

Vad är goda förutsättningar för relationsskapande, när man lär känna ett nytt barn? Intresse, vänlighet, tålamod.  Inte så mycket behov att bli en viktig person för barnet, för det avgör barnet. Förmåga att stå ut med att barnets båda föräldrar är mycket viktigare för barnet, och faktiskt också att barnet i de flesta fall är viktigast för föräldern.

Det är vanligt att bonusföräldern inte vet hur mycket den ”får” uppfostra, hur tänker du om det?  Det är något som varje bonusfamilj måste diskutera. Från början de vuxna men ju äldre barnet blir, desto mer delaktig bör barnet vara. I alla familjer måste alla kunna prata med varann om hur man ska ha det tillsammans. Vuxna måste vara ledare i de samtalen och i vardagen.  Viktigt att boendeföräldern visar barnen att hen ger bonusföräldern mandat att ”uppfostra”.  Och bonusföräldern ska helst kunna tala med barnet på ett sätt som inte utlöser ”du-är-inte-min-mamma/pappa-reflexen”  – en stor utmaning! Ha inte för bråttom – det brukar ta lång tid för ett barn att acceptera en ny vuxens auktoritet.

Om barnet inte vill ha en relation till den vuxne då? Helt utan relation kan man inte vara när man lever tillsammans. Man måste hitta ett sätt att leva ihop, med respekt för varann. Men det finns verkligen barn som inte vill släppa en in ny vuxen. Kanske har de redan gjort det några gånger och sen har den vuxna försvunnit igen. Ofta är någon av föräldrarna ett hinder, så att barnet känner sig bakbundet. Ibland kan det vara ett syskon eller ett bonussyskon som hindrar. Ibland kan barnet tycka att den nya vuxne inte är bra för föräldern. Ibland hoppas barnet fortfarande att föräldrarna ska flytta ihop igen och ser bonusföräldern som ett hot. Ibland handlar det om ren personkemi. Ju mer vuxna är villiga att försöka förstå barnets känslor och tankar, desto bättre

Hur påverkar en ”dålig” skilsmässa barnets relation till sina föräldrar? En ”dålig” skilsmässa kan ju vara så mycket – men om man menar att föräldrarna har väldigt svårt att samarbeta måste ju barnet förhålla sig till det på något sätt. De är ofta oerhört vaksamma på vad som händer mellan alla vuxna inblandade, vilket tar mycket energi. Rätt sällan tar de ställning, men oftare går de med hemligheter och stora frågor inom sig och lever på så sätt ett ”fruset liv” när de är tillsammans med var och en av föräldrarna. Särskilt svårt är det i familjer där det funnits en makt-obalans, så att en förälder dominerat både partner och barn och den andre anpassat sig intill utplåning. Där är det mycket svårt för barnen, eftersom konflikten ofta eskalerar när man går isär. ”När mamma och pappa krigar går kulorna mellan mig” sa en pojke en gång.

Hur ska man prata med varandra om barnen när man har en konflikt mellan sig? Försök använd jag-budskap: Jag skulle vilja, jag är glad för, jag blir ledsen/arg/sur när du…..   Och försök lyssna på varandras jag-budskap. Ta dig själv på allvar. Försök att tala med varann när ni inte är för upprörda, och glöm inte att tala om det som är gott med barnen.

Hur tänker du att föräldrarna kan få ett så gott samarbete som möjligt med varandra mellan hemmen och inom hemmet? Tät kommunikation, berätta både  roliga och besvärliga saker, utgå från barnets behov. Barn brukar uppskatta att man ses ibland under lättsamma former, men alla föräldrar mår inte bra i det.

Spelar det någon roll om man har barn eller inte har barn med sig in i den nya familjen? Ja, det spelar självklart roll. Lättare att förstå föräldraskapet om man är förälder själv – men kan också innebära att man tror att alla tänker som man själv gör…

Hur blir det för barn i samma familj, som har olika ursprung om de har olika regler? Hur kan man tänka kring sådant? Ju äldre barnen är, desto mer ska de vara med och diskutera regler. Och då tycker barnen oftast att det ska vara lika för alla barn – men  det måste få finnas undantag för barns olika behov. Det är sånt som är så lärorikt.

Finns det något som är särskilt för barn som bor på två adresser? Ja självklart, kan vara roligt att ha två hem – men för många är det jobbigt med saker på fel ställe och långt till kompisar,  Ju äldre man blir desto mer brukar man tycka det är jobbigt.

Vad behöver skola och omsorg tänka på när barn bor på två adresser?  Att det inte alltid är så lätt, varken för barn eller föräldrar. Att tiden kring bytesdagarna ofta är besvärliga.

Du har ju träffat många barn i olika situationer. Hur tycker du att barn med två boenden eller som lever i stjärnfamilj har det, generellt?  De flesta föräldrar och barn löser detta väldigt bra. Det är föräldrarnas relation som är mest avgörande – är föräldrarna i krig är det mycket som blir svårt för barnen. Ju äldre barnet är, desto oftare vill de själva styra upp kring var, när och hur de ska bo. Viktigt att vuxna respekterar och underlättar det.

Det kan vara svårt att älska, barnen kan vara rädda att deras biologiska förälder inte tycker om att de tycker om den nya. En styvförälder riskerar också att mista sina älskade styvbarn om relationen till vårdnadshavaren inte håller. Hur ska man själv våga älska och hjälpa barnet att våga?  Viktig och svår fråga. Tid och tålamod är viktigt. Och rimliga förväntningar – det finns ett idylliskt bonusföräldraideal som många kämpar med. Detta ÄR svårt,  så många är inblandade – det räcker så, behövs inte kryddas med orimliga krav på kärlek. Att älska är alltid att ta en risk!

Rekommenderade böcker av X om barn och uppfostran:

 Jesper Juuls böcker tycker jag mycket om, t ex Här är jag! Vem är du? Han har också skrivit klokt om bonusfamiljen, boken heter Bonusföräldrar – Möjligheter och fallgropar.

Så tycker jag också mycket om Lars H Gustafssons böcker.

Och så har det kommit en ny bok om Mindfullt föräldraskap, skriven av Jon och Myla Kabat-Zinn.  Den heter Everyday Blessings.

Och så mina egna böcker förstås….  Lita på din tonåring – om trots och tillit och Att möta sitt barn och sig själv – en bok om föräldraskap.

Det har också kommit en sprillans ny bok om samarbete mellan föräldrar, skriven av Marita Lynard. Den heter Från Kaos till Samarbete. När skilda föräldrar vill mötas. Har inte läst den men fått den rekommenderad!

 

 

 

 

Intervju med Jesper Juul om levandet i styv- och stjärnfamilj

jesper_butterfly2

Korta personfakta:

Namn: Jesper Juul

Yrke: Familieterapeut, forfatter, Curriculum Manager Family-lab.com

Ålder: 66

Bor: Odder, Danmark

Familj: Nyskilt, søn, barnebarn i Danmark og i Thailand

Bildkälla: Familylab.se

 

Fem korta frågor:

Har du erfarenhet av att leva i stjärn- eller bonusfamilj?

Ja, da min søn var 17 blev hans mor og jeg skilt og to år senere flyttede min anden kone ind hos os. Vi levede sammen alle tre i et år. Nu er også min søn skilt, så jeg har ekskone, søn med egen familie i Thailand, hans søn og ekskone i Danmark.

Vilka fördelar finns det med att leva i bonusfamilj?

Man må revurdere sine egne mønstre og rutiner eller gøre sig til dommer over andres. Spænnende valg som mange måske ikke ser fordelen i?

Vilka är utmaningarna?

Det samme plus en daglig indre og ydre dialog om balancen mellem personlig integritet og samarbejde med helheden. At etablere gode venskaber med børn som man ikke har et gensidigt kærlighedsforhold til. Kombinationen af familie og venskab er ny i vor kultur.

Den helt store udfordring for mange er at se i øjnene, at man kun er det næstvigtigste menneske i sin partners liv. De biologiske børn er altid de vigtigste.

Har du stött på fördomar om bonus- eller stjärnfamiljer?

Ja, men det er mange år siden og jeg oplever dem ikke som aktuelle i Skandinavien

Har du några råd till föräldrar som skiljer sig?

Husk at I fortsat skal fungere som et konstruktivt team i forhold til børnene  og at magtkampen aldrig har en vinder.

En intervju om barn, föräldraskap och livet i en stjärnfamilj

Hur definierar du ”förälder”?

Set fra barnets synspunkt er det den/de voksne som har været villige til at bruge tid, energi og følelser på at udvikle en gensidig ”attachment”. Denne process varer min. 4-5 år, uanset om man er biologisk eller bonus og kan principielt finde sted på et hvilket som helst tidspunkt i barnets liv.

Vad innebär det då att vara bonusförälder till barn?

Det afhænger helt af, hvad man selv vil, hvad barnet vil og ikke mindst hvad barnets biologiske forældre vil. Nogle bonusforældre vil gerne skabe en følelsesmæssig tilknytning så hurtigt som muligt; andre vil hellere lade et venskab vokse frem og er tålmodige; nogle er ikke helt indstillede på at tage børnene med ind i deres liv og oplever det mest som en nødvendighed. Der er utallige nuancer.

De ”bedste” bonusforældre, jeg har mødt, er dem der formår at være tro mod sig selv og ikke spiller skuespil i relation til børnene. Voksne som prioriterer opbygningen af en autentisk relation til hvert enkelt barn frem for at spille far eller mor. Jo mere man går op i at være en autoritet jo mindre autoritet får man.

Vad är goda förutsättningar för relationsskapande, när man lär känna ett nytt barn?

At være åben og tilgængelig som menneske, så børnene kan lære dig at kende.  Altså præcis det samme som bygger fine relationer mellem voksne. Alt for mange går den modsatte vej og ”interviewer” barnet uden at give noget af sig selv.

Det är vanligt att bonusföräldern inte vet hur mycket den ”får” uppfostra, hur tänker du om det?

Ja, det tror jeg. Det er en vældig krænkende adfærd som i generationer været synonymt med at være voksen og ansvarlig. Det handler ikke bare om bonusforældre men også naboer, svigerforældre osv. Dagens bonusforældre må finde nye måder at være en bonus i barnets liv på.

Om barnet inte vill ha en relation till den vuxne då?

Der findes altid en årsag – oftes i barnets relation til begge voksne og den må de voksne ta ansvar for at opklare. Hvis barnet er 3-4 eller ældre kan man spørge, men man får kun brugbare svar, hvis spørgsmålene er åbne og uden manipulatorisk hensigt. Først når barnet føler sig helt frit stillet over lang tid kan der opstå en respektfuld og meningsfuld relation.

Det betyder ikke at al adfærd fra barnet skal tolereres. Barnet må lære at det går an at behandle folk, man ikke kan lide, anstændigt. Et barn som ikke vil være ven med en bonusforælder kan ikke ødelægge de voksnes forhold men det kan være en seriøs test af deres modenhed og fleksibilitet.

Hur påverkar en ”dålig” skilsmässa barnets relation till sina föräldrar?

Det tror jeg egentlig, at de fleste ved. Der findes utroligt mange nuancer. For mig er det egentlig vigtigere, hvordan det påvirker barnets selvfølelse og selvbillede resten af livet. Når forældre bruger børn som våben i en skilsmisse er det et alvorligt omsorgssvigt og forældrene burde principielt ikke have mulighed for at være sammen med deres børn, før de har udviklet en voksen og ansvarlig adfærd. Sådan tænker myndighederne ikke og derfor bliver forældrenes følelser prioriteret.

Hur ska man prata med varandra om barnen när man har en konflikt mellan sig?

Det fungerer sjældent, hvis konflikten er alvorlig. Kærlighed bringer både det bedste og det værste frem i os – uanset om det er kærligheden til voksne eller børn.

Burde man ikke kunne snakke fornuftigt sammen om børnene? Jo, i en ideel verden måske, men jeg er ikke sikker på at jeg ville leve i den verden. Vores livskvalitet bygger ikke på rationalitet og fornuft.

Hur tänker du att föräldrarna kan få ett så gott samarbete som möjligt med varandra mellan hemmen och inom hemmet?

Hvis spørgsmålet gælder børn, som skifter hjem regelmæssigt er svaret nok, at de voksne må lære sig at skille ”love and busines”. Omsorgen for barnet er i denne sammenhæng business. Det kræver stor respekt for personlige grænser og valg – ting man ikke skal blande sig i eller kommentere uden en klar invitation.

Spelar det någon roll om man har barn eller inte har barn med sig in i den nya familjen?

Ikke efter min erfaring

Hur blir det för barn i samma familj, som har olika ursprung om de har olika regler? Hur kan man tänka kring sådant?

Børn lever fint med, at deres forældre og bonusforældre er forskellige og har forskellige værdier – men kun hvis de voksne accepterer disse forskelle hos hinanden.

Finns det något som är särskilt för barn som bor på två adresser?

Ja, de er sårbare i timer og dage omkring skiftene og det kan føre til en adfærd, som de voksne ikke synes om.

Vad behöver skola och omsorg tänka på när barn bor på två adresser?

Jeg tror, det vigtigste er, at begge hold voksne giver plads og ro til barnets ubalance og sorg. Disse følelser er en del af den pris de fleste børn må betaler for de voksnes valg og hvis de voksne forsøger at kompensere for dem eller bruger meget energi på at gøre barnet ”lykkeligt” vil barnet enten reagere med at blive introvert og ”vanskelig” eller ekstrovert og krævende.

Det er vigtigt at vide, at børns følelsesmæssige reaktioner på skilsmisse og flytning er både naturlige og nødvendige. Mange børn i skolealderen klarer sig dårligere rent fagligt end ellers det første år eller to efter skilsmissen. Jo mere konflikt der er mellem de biologiske forældre eller mellem barnet og en af bonusforældrene jo længere varer denne tilstand hvor barnet må bruge alt for meget energi på at bære på de voksnes umodenhed.

Barnet behøver derfor det samme som alle børn: at blive ”set”, hørt og taget alvorligt. Derudover har de brug for et ekstra kram og voksne som tør sætte ord på egne følelser.

Du har ju träffat många barn i olika situationer. Hur tycker du att barn med två boenden eller som lever i stjärnfamilj har det, generellt?

Det er et meget vanskeligt spørgsmål at besvare!!

Flertallet af børnene er nok ”velfungerende” men vældig mange af dem bærer på en stor eller lille ”knude i maven”, som hele barnets netværk bør anerkende og være opmærksom og allervigtigst: ikke udsætte for terapi!!!! Det er ikke skadeligt at klare sig dårligere i skolen men det er et alvorligt handicap hvis man lærer at naturlige følelser er et ”problem”. Mange af disse følelser og konflikter er mange børn først parate til at bearbejde, når de bliver voksne.

Det kan vara svårt att älska, barnen kan vara rädda att deras biologiska förälder inte tycker om att de tycker om den nya. En styvförälder riskerar också att mista sina älskade styvbarn om relationen till vårdnadshavaren inte håller. Hur ska man själv våga älska och hjälpa barnet att våga?

Hvis kærligheden spirer og vokser så lad den vokse! Kun når den voksne er tryg ved sine egne følelser kan barnet blive tryg ved sine.

Rekommenderade böcker av Jesper Juul om barn och uppfostran:

J.Juul, Aggression – et nyt och farligt tabu.

Denne bog er lige vigtig for omgangen med både voksnes og børns aggresion og vrede.

J. Juul, Bonusföräldrar – Om samspelet i bonusfamiljen – dina barn, mina barn, våra barn

J. Juul, Din kompetenta familj

J.Juul, Här är jag! Vem är du?- Om närvaro, respekt och gränser mellan vuxna och barn. 

J.Juul, Konsten att säga nej med gott samvete. 

Lige vigtig for samspillet mellem voksne og barn, barn-barn og voksen-voksen.

J.Juul, Livet i familjen – om det viktiga samspelet.

Mine forslag til fælles værdier i familien.

Hemsida: Family lab. Utbildningar mm.

 

Bonus, moms, styv- vad kallar vi oss?

Styvfamiljspodden denna vecka handlar om vad vi kallar oss. Lyssna gärna och diskutera under detta inlägg eller i Styvmorsviolens forum

Viktigt att prata om pengar i bonusfamiljen

Här är ett intressant reportage i ämnet familjeekonomi i en nybildad familj. Ett exempel på hur en familj tänker och resonerar. Ekonomi sägs vara ett av de vanligaste områdena för konflikter  i förhållanden och orsaker till skilsmässor. När familjen består av medlemmar från olika ursprungsfamiljer kan det nog dras tills sin spets ytterligare. Ska det vara millimeterrättvisa, delar man allt lika, vägs maten på våg….vilka förväntningar och värderingar har de vuxna i familjen om ekonomi. Vill man leva sparsamt eller ha det gott när det finns möjlighet. På vilket sätt påverkar olika val i ekonomin barnens känsla av värde i familjen och likvärdighetsfrågor mellan syskon från olika ursprungsfamiljer. Kan två barn åka till Paris med en förälder medan de två andra blir hemma med sin biologiska förälder om denne är arbetslös och den andre har god ekonomi. Om en har blöjbarn, ska då bara denne handla och betala för blöjor?

Lägg därtill att ekonomin ska fungera med barnens vårdnadshavare som finns i en annan familj. Vilket jag vill passa på att påpeka, det är en annan familjs ekonomi. De ena familjen kan näppeligen bestämma hur den andra ska budgetera och spendera. Däremot behövs en del samtal mellan vårdnadshavarna i hemmen som har försörjningsplikt för barnet. Enklast är förstås att prata om sådana saker medan man är på god fot med varandra och är överens. För att ha en beredskap om det blir sämre tider, vad gäller samtalsklimat eller ekonomi. Sådant kan dessutom förändras över tid. Så läs gärna artikeln här och kommentera här nedan eller starta en diskussionstråd i vårt forum för medlemmar om det känns mer bekvämt.

Bästa lördagshälsningar, Styrelsen genom Anette Bagger

Podd om styv och stjärnfamiljslevandet

Nu finns det en ny podd som handlar om styvfamiljsliv. Styvfamiljspodden.Bakom podden står Annica Andrén som var föreningens förra ordförande. Dit kommer hon att bjuda in olika gäster att prata kring olika teman som rör stjärnfamiljslevandet. https://soundcloud.com/styvfamiljspodden

Hur kommunicerar vi bättre med våra barn

Goda relationer kräver god kommunikation. Men vad är det och hur får man till det? Jenny Klefbom beskriver på ett bra sätt hur man tar ansvar för det som vuxen och hur man kan göra i olika situationer. Bland annat frågan om hur man pratar med barnet om hur det haft det på mamma/pappaveckan. Det tydliga beskedet är att det ska de vuxna ta ansvar för. Lyssna gärna och reflektera i forumet.

Källa: Tv4 play
 

5 FRÅGOR TILL..

Namn: Sanna Hagman Ålder: 40 år Yrke: Informatör/kommunikatör, en av författarna till Familjen Hoppsan – tips och råd till styvfamiljen Bor: Stockholm Familj: Man, en dotter som är 3 år, en son som är 1 år och två bonusbarn på 12 och 14 år Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag tror att vi som lever […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Freja Levin Ålder: 24 Bor: lägenhet på södermalm Familj: Sambo, Dotter på 2,5 år, Son på 4 mån och Bonusdotter på 5,5 år. Blogg: stocktownstories.blogg.se Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag hoppas att min bonusdotter ser det som att hon får ”the best of two worlds”. Att det är på ett sätt hemma hos […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Eva Ålder: 51 Yrke: fd. Ordförande i föreningen Styvmorsviolen Bor: Villa i Järfälla Familj: Make, en son 24, en dotter 21, en styvdotter 21, en styvson 19 och ett barnbarn. Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Jag tror att vi alla i familjen lärt oss något om hur olika människor fungerar. Vi har blivit mer […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

Namn: Anna Wigren Ålder: 39 Yrke: Jag arbeter som Utbildare/Coach på ett företag som heter Miroi I-Learning. Familj: Jag är gift med Lasse sedan 2 år och vi har 5 barn. Jag är mamma till Emma 15, Erik 12 och Jenny 9. Lasse är pappa till Elin 14 och Saga 12. Vilka fördelar finns det med att […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Komentera

Namn: Anders Ålder: 52 Bor: villa i Ljungby Familj: Sambo, dotter 27, son 24, son 16 och 2 bonusdöttrar 25 och 20 samt 1 barnbarn Vilka fördelar finns det med att leva i en styvfamilj? Barn som växer upp i en familj där man inte har något annat gemensamt än saker man kan ta på har det ju inte […]

Läs mer
Kategori: fem frågor till | Kommentering avstängd

ARKIV (gamla sidan)